Gratis bästa Åsa!

Åsa Domeij fyller 60 år. Hur gick det till? Hon var ju nyss den unga tjejen med gympadojorna som var med och förde in MP i riksdagen som första nya parti på 70 år. Det var 1988.

Det var lätt att samarbeta med Åsa, vi kunde sitta på gemensamma presskonferenser och hela tiden förstå vart den andre var på väg. Dessutom hade hon något som jag uppskattade mycket: integritet.

Av mina bästa 20 minnen från den första MP-tiden figurerar Åsa i minst tio. Vi hade förbannat roligt och som jag minns det var samarbetet dessutom minst sagt kreativt. Utan Åsa hade jag inte orkat min del av språkrörsjobbet.

Åsa var inte språkrör. Men väl det som lite på skoj kom att kallas provrör. Fungerade i praktiken jämställt med språkrören (Eva Goës och jag).

En triangel av tre olika människor som kompletterade varandra kan konstateras så här i efterhand. Som tillsammans med en massa eldsjälar, ett gediget partiprogram och fräck strategi lyckades.

Det lantliga köket

Ett av de där minnena härrör från det lantliga köket utanför Uppsala hemma hos Åsa. Skulle tro att det var 1987, ett år före valet.

Åsa och jag gick igenom alla handlingsprogram, garvade över en del helt sanslösa skrivningar, föreslog ändringar, skapade såväl nya begrepp som en del oneliners - och käkade rårakor med lingon. Eller om det var raggmunk.

Första partiledarutfrågningen

Innan jag skulle vara med i miljöpartiets första traditionella partiledarintervju i teve - vi fick vara med trots att vi inte var riksdagsparti men det gick inte att utesluta oss eftersom 9 månader före valet redan hade 10 procent i en del opinionsmätningar - så var Åsa ett givet kreativt och tryggt bollplank.

Intervjun gick jättebra, Svenska Dagbladets ledarsida suckade över att jag "slank ur" utfrågarnas försök att sätta fast mig. Jag upplevde att det vi utvecklat till grön ideologi var lätt att försvara, hur radikalt det än var. Frihetligt, solidariskt, grönt.

Efter det sedvanliga telefonväkteriet, där Åsa satt bredvid och kompletterade med lappar, blev det fest på ”partikrogen” vid Odenplan tillsammans med Krister Skånberg, Kjell Dahlström och Grön Ungdoms ordförande Katja Wagner.  

Språkröret Eva Goës var på valturné och skulle ta den tuffa radioutfrågningen

Katja, Krister, Åsa och jag firar på partikrogen vid Odenplan

Åsa debatterar mot Westerberg

Valrörelsens sista veckor flöt på. Mycket tack vara att Bengt Westerberg en sen kväll ringde hem till mig och sa att han tackade ja till en debatt som jag utmanat honom på.

Folkpartiet hade kollat intresset hos Sveriges Television av en sådan debatt och Jan Scherman, som då arbetade på SVT, hade tackat ja.

För Bengt Westerberg skulle det bli en revansch för en ganska dålig partiledarutfrågning. Han behövde helt enkelt mer tevetid för att få en chans till att leva upp till förra valets Westerbergseffekt som gett fint valresultat.

Det gick inte så bra för Bengt. Han fick möta Åsa Domeij eftersom jag hade fått hosta - nog hade jag kunnat ta den där debatten men jag insåg finessen med att låta Westerberg få möta den unga Åsa istället för mig.

Det var första gången den ungdomlige och nyskapande Bengt Westerberg förvandlades till den gamle, traditionelle, gråe politikern.

Jan Scherman ringde för övrigt och var förbannad när han halvtimmen före sändningen fick klart för sig att en ung tjej i jeans och gympadojor skulle ersätta mig. Han hörde av sig efteråt också - då hade han förstått finessen.

Genombrottet för vännen Åsa blev totalt och min hosta blev snabbt bättre.

Firarbilder kunde det aldrig bli för många av...

I riksdagen

Åsa blev en av dem som kom in i riksdagen. Eva Goës och jag var valda som språkrör fram till valdagen då vi avgick. Språkrör fick på den tiden inte sitta i riksdagen, enligt våra stadgar.

Frågan om vem som skulle ta den första partiledardebatten i den nyvalda riksdagen blev känslig värre. Jag tillhörde dem som ansåg det självklart att Åsa skulle ta den. Hela mediekåren stod ju och väntade på just det!

Men majoriteten ansåg att en som inte synts i valrörelsen skulle väljas. Så blev det. Den visa Anna Horn valdes. Ett jättebra tal, men försvann i debatten och medierna valde bort Miljöpartiet.

Jag var förbannad, rent av förkrossad, över hur ostrategiskt vi inledde vår första sejour i riksdagen. Ska inte citera vad jag skrev i minnesanteckningarna...

Och sen fortsatte det...

MP åkte ur riksdagen efter en mandatperiod, vilket var rätt åt oss. Men vi gjorde som första parti comeback i riksdagen. Året var 1994. Jag hade fått förtroendet att åter vara språkrör, denna gång tillsammans med Marianne Samuelsson.

Åsa kom tillbaka till riksdagen 2002 för en mandatperiod. Sen blev det några år på SLU innan Axfood fick den bästa miljöchef de kunde få. 

Grattis till 60 årsringar, Åsa! Och tack för fina, spännande år! Undrar om du har gympaskorna som du hade i TV-debatten med Bengt Westerberg kvar. De borde i så fall överlämnas till historiska museets samlingar inför utställningen som de nog tänker ha 2088.