Det tog 40 år för dem att fatta. Det som MP hävdade när partiet bildades. Att vi måste minska sårbarheten, öka självtilliten. När vi samlade uppgifter från kommunerna om sårbarheten ville myndigheten stoppa det eftersom resultatet skulle avslöja hur illa det var ställt...
För ett kvarts sekel sedan skrev vi som då var språkrör en rapport om vikten av att bygga ett robust samhälle med låg sårbarhet. Det ansågs larvigt, bakåtsträvande. Globaliseringen skulle lösa alla problem, självtillit var ett fånigt begrepp. Hette det.
En då verksam toppjournalist flinade, himlade med ögonen och fnös - tämligen bakfull - på presskonferens i Almedalen.
Ska nu erkänna ett tillkortakommande: jag var så förbannad att jag var sekunder från att gå fram och lappa till skitstöveln.
Men det hade förstås sett illa ut och varit ett grovt brott mot grön ideologi som ju bygger på vikten av icke-våld... Förutom begrepp som självtillit, överblickbarhet, närhet.
Förresten försvann de begreppen från Miljöpartiets företrädare när de skulle bli "moderna" i tron att kärnvärden i grön ideologi var mossiga.
Så raderades profilen ut och partiet uppfattades som utbytbart och obegripligt i takt med att allt färre begrep hur den gröna väven såg ut - väljare såg bara enstaka trådar som hängde och dinglade utan sammanhang när dom inte helt klippts av.
Nu ligger partiet stadigt förankrat under fyraprocentsspärren. Anses ointressant. Ingen gryr sig. Trots att partiets ideologiska kärnfrågor är mer aktuella än någonsin: miljö, fred, självtillit och solidarisk fördelning.
Åker partiet ur riksdagen lär partiledningen skylla på att "våra frågor kom bort inför valet". Vilket är lögn. Partiets frågor står i centrum.
Men det vet nästan ingen eftersom partiets ledning sedan många år skurit av partiers rötter, förnekat de grundläggande värderingarna och till råga på allt pimpat detta med att prata skit om de som påtalat den strategiska missen.
Kort sagt: gjort bort sig i tron att de varit moderna, smarta och fiffiga.
Synd om alla medlemmar som lokalt fattat vad det handlar om, synd om alla lokalt aktiva partister som gör så gott de kan, synd om den politiska debatten som kommit att sakna den tredje dimensionen i politiken. Den som utgjorde motivet till att partiet bildades.
