tisdag 28 december 2021

En gardin hänger kvar

Akvarell: Lena Rosén Schlaug
Ladugården där kon och hönsen samsades finns kvar. Det lilla boningshuset också. Här bodde dom. Evald och Anna. Uppfostrade fyra barn. Så länge sedan. Ändå alldeles nyss. 

Sen dagen de lämnade gården har den stått tom. Dolt bakom alltmer sly ligger bostadshuset. En fönsterruta är trasig på norrsidan. Slyet har trängt in. En gardin hänger kvar. Taket har till del fallit in.

När Anna dog försökte Evald bo kvar. Det var kyligt i huset även när han eldade. Annas värme var borta, ensamhetens värme var kall. 

Så lämnade också han huset. För ett mer modernt boende, på den tiden då modernitet började bli fyrkantig och rationell. Det visade sig att den där moderniteten också var kall. Så han dog.

Så fick slyet ta över också ängen. En äng måste skötas. En äng måste slås. En äng måste försvaras mot det anfallande mörkret. Precis som en människa måste försvaras mot det anfallande mörkret. 

Det berättas att slyet är borttaget. Någon har varit där. Vet inte vem eller vilka. Eller varför.