Här finns också barn till koltrast- och starföräldrar. De upptäcker också världen. Som att det inte är så smart att försöka spatsera på dammens vattenyta eller att flyga genom stängt fönster. De smakar på allt möjligt, mask är fint men barkbitar dåligt. Lustigt nog har de fått för sig att körsbär inte är ätbara.
Småvirrigt testar ungarna det mesta. Korparna sitter i boken borta i smurfskogen - den vilda delen av trädgården befolkas stundvis av smurfar - och funderar kanske på om de där ungarna är galna eller inte. Ekorrarna är lite småtjuriga, tycks det. Deras kvällspromenader över gungställningen har ställts in. Tvåbeningarna med stundom höga röster är i vägen.
Det syns färre hjortar än på många år, spår av vildsvin är få. Lodjursstenen vid tomtgränsen - där har suttit lodjur och kikat på mig - har varit tom hela sommaren.
Ängsblommorna är slagna, björkarna har redan börjat gulna, sommaren är mogen och mättad. Nere i fjärden hörs lommen. Inte så ofta i år. Men grannens tupp håller ställningarna och de fyrbenta grannarna tuggar torrt gräs och de lite större brölar lite då och då. Undrar vad de kommunicerar om.
Stolen där barnbarnet satt är tom. Förberedelser till förskoleklass på gång. Men ritningen är kvar. Och minnet är kvar. Så är det väl med det mesta.
