lördag 31 juli 2021

Doggerland

När försommaren, med allt pyssel i trädgård och med odlingar,  gick över i mer mogen sommar blev tid för sommarböcker. Till vilka ingår en och annan  kriminalroman. 

När Elisabeth George inte kommit ut med en ny tegelsten så skapas utrymme för andra... Ofta besvikelser. 

Men! Minsann! Nyss upptäckte jag att Doggerland finns. Tre böcker hittills. Bladvändare. Längtar efter den fjärde. Maria Adolfsson, när är den klar?? För du fortsätter väl skriva om livet, och döden, i Doggerland? Har du skapat hela det här landet - det ligger där Doggers Bankar ligger - och dess kultur, natur, ordspråk och historia så får du banne mig fortsätta! Du får inte lämna oss i sticket! 

Maria Adolfsson väver elegant och välformulerat sina berättelser som hakar i varandra genom böckerna och får persongalleriet att kännas som om de ingår i min bekantskapskrets... Så mycket mer än kriminalromaner. 

Extra fascinerande är att följa författarens egen utveckling som författare. De tre ännu utgivna blir bara bättre och bättre som hantverk och samtidsskildringar. (Sägas ska att efter trettio sidor i den första boken var jag  kritiskt undrande, men uppmanades av hustrun, som haft samma känsla, att fortsätta läsa. En bra uppmaning!)

Doggerland består av tre öar, med olika förutsättningar. Kulturen har rötter från brittiska öarna och Skandinavien, självkänslan är sådär lagom, lagarna moderna, patriarkatet lever kvar men jämställdhet på frammarsch. 

Författaren har byggt från grunden och har, som det känns, rejäl livserfarenhet och förmåga att bygga berättelser med stor trovärdighet och socialt djup. Berättartekniskt är det rent av lysande, avskalat när det  passar bäst, detaljrikt då det för berättelserna från de vindpinade öarna framåt. Skickligt, välskrivet,  spännande! Med fint sammanvävda spänningsknorrar i slutet av böckerna. 

(Finns på bibliotek. Och i lokal bokhandel. Eller på t ex Bokus där beställning kan se ut så här, med en bra extra bok...😇)