Men så var det i den märkliga två timmars EG-debatt (EU var EG då) som SVT anordnat den
4 juni 1991.
Debattledare var Olle Stenholm och Eva Hamilton - den sistnämnda var snorkig redan före det att tevesändningen kommit igång. Jag skrev i en notering efter debatten: ”Hamilton var förskräcklig, illa påläst, snorkigt beteende, kunde inte dölja sympatier och antipatier.”
Vi var ett femtontal debattörer i studion inklusive partiledare. Debattledarna inledde med frågan om spriten – därför bjöd man inte bara på vatten utan också öl och vin att släcka torrheten med under debattens gång. Vilket gladde Ian Wachtmeister, som tycktes gå igång på bara doften av alkohol. Det mest minnesvärda från den delen av debatten var när Eva Hamilton riktade sig till nykterhetsrörelsens representant genom att titta på honom och samtidigt ställa en fråga. Det pittoreska var att han var synskadad och knappast kunde ana att frågan var riktad till honom.Efter spritfrågorna drogs säkerhetspolitik, livsmedelsfrågor, arbetsmarknad och miljö. I miljöavsnittet berättade Björn Gillberg och en av landets industrialister om EG:s förträfflighet när det gäller miljöfrågor - det blev aldrig debatt av det. Efteråt skrev jag: "Programledarna var så dåligt insatta i frågorna att man missade hela problembilden med EU: nämligen att enskilda länder inte ges rätten att gå före och ställa högre miljökrav på produkter och att själva strukturen leder till en extrem ökning av antalet transporter, och därmed utsläpp av koldioxid. Inget av detta kom fram. Jag försökte får ordet gång på gång. Möttes av ett hånflin från en av programledarna. Jag kokade inombords."
Att få ordet i denna tevedebatt var således nästan omöjligt, Hamilton visade med övertydlighet att hon i sak gillade Westerberg, var imponerad av Bildt, ville piffa upp debatten med den svepande Wachtmeister och kände sitt kvinnliga ansvar att släppa in Schyman i tid och otid. När programledarna sedan släppte in Thore Skogman för att sjunga några trudelutter, medan man delade ut svenska små pappersflaggor som vi skulle vifta med innan debatten fortsatte kände jag att jag ville resa mig och gå. Det var så in i helvete töntigt.
Där satt Bengt Westerberg och Ian Wachtmeister och viftade med sina flaggor, medan vi skulle sjunga med i några tramsiga rader. Herregud!
Jag ville sjunka genom jorden, skämdes för hela tillställningen. Tyvärr måste jag också erkänna att Eva Hamilton i mina noteringar från debatten fick namnet Snorkfröken. Och då ska ni veta att någon annan aldrig fått något elakt namn i dessa noteringar... Inför valet 1994 - när MP kom tillbaka till riksdagen - kände jag ingen det snorkiga och väldigt dåligt pålästa i partiledardebatten. Hon och KG Bergström bidrog förmodligen till att MP tog sig tillbaka, det gick nämligen mycket bra i den där utfrågningen då de två utfrågarna gjorde bort sig flera gånger.
Efter dessa år var det lite bättre, vi träffades några gånger i fiket hos SVT när jag jobbade som programledare i serien "En bok, en författare".
