"Vi är ganska många som anser att fotboll kan vara vackert. Oavsett om det är publik på matcherna eller inte. För oss är det inte upplevelsen i sig, utan spelet i sig som är det njutningsfulla. Det gröna fältets schack, som det kallas. Publik och ljudkuliss är ytterligare en krydda, men inte mer än så.
Men jag tycker det finns en hake. En gräns. Ett stup rent av. Som när ett lag leds av någon som jag finner fullständigt odräglig. Därför struntade jag i Sveriges matcher, med några få undantag, under åren Erik Hamrén var tränare. Jag stod inte ut, kände bara totalt ointresse. Rent av olust."
Läs hela krönikan här. Det är inte säkert att du gillar den...:-)
