Det är skillnad på folk och folk... Och vad som Annie Lööf anser vara modernt.
Hon, som mer än någon annan, pläderar för att byggjobbare skall åka runt i Europa och jobba vill nu modernisera riksdagsarbetet och säger i SvD:
"Som riksdagsledamot ska man som regel bo i sin valkrets. Är man då i en tid i livet då man har små barn, så tycker jag att det är ett orimligt krav att vara borta minst fyra dygn per vecka från sina barn för att vara på plats i riksdagen."
Och byggjobbaren från Polen som jobbar i Stockholm? Skogsarbetaren från Ukraina som jobbar i Norrland? Och andra som genom "frihet för arbetskraft" mer eller mindre tvingas jobba så att de aldrig hinner gå på kvartssamtal i sina barns skola? Det kallas frihet... För de som frivilligt är riksdagsledamöter gäller andra måttstockar, då kallas det "omodernt". Nog är det intressant.
Det finns en naiv uppfattning att frihet för arbetskraft - en av EU:s fyra friheter som innebär att människor får arbeta var som helst i EU - är det samma som frihet för människor. Men för många innebär det ett tvång för att försörja sig - och därmed splittrade familjer och lämnade barn. Visst är det helt i linje med målet om "effektiv arbetsmarknad". Men det är allt annat än livskvalitet.
Hur kristdemokrater kan vara så måna om att människor skall tvingas lämna sina familjer för att fungera på "en modern arbetsmarknad" finns också anledning att fundera lite över.
Hur vore det om vi skulle börja se med båda ögonen? Föra samtal utifrån medborgarperspektiv, snarare än utifrån strikt marknadsperspektiv. För vilka bygger vi samhällen? För människor eller för systemet självt? Om detta måste vi våga föra samtal.
Är människors uppdrag att vara kuggar i ett systemtänkande, eller är systemet till för människors möjlighet att leva goda liv? Vi måste lära oss att se med båda ögonen. Inte vara förlamade i det ena därför att vi tror att det är modernt...
Om begreppet frihet, och missbruk av det begreppet, borde vi nog samtala mer när globaliseringens matadorer så naivt beskriver världen som en by där vi kan verka var vi vill. Vilja för oss som har möjligheter. Tvång för de som inte ser några andra möjligheter. Det är skillnad på folk och folk... Och vad som Annie Lööf anser vara modernt.
Nu kan förstås någon invända med att "så har det alltid varit". Ta bara när Sverige byggde ut järnvägen och rallarna sällan såg sina barn eller familjer. Men det var ju det här med Annie Lööfs fundering på modernitet och för vilka "det är ett orimligt krav att vara borta fyra dygn i vecka från sina barn".
Det är skillnad på folk och folk... (Jo, naturligtvis skriver jag en del i min senaste bok också om denna "frihet" som i själva verket är tvång för många.)
