Trött på Ebba Busch och Åkesson och de andra som pekar finger.
Trött på oss som sitter vid köksborden och skickar ut förnumstiga åsikter via Twitter, Instagram, Facebook och allt vad det heter.
Är mer trött på pladder än på pandemin i sig. Och då ska ni veta att jag är mycket trött på pandemin. Sorgsen över de som dött, ledsen över frånvaro av barn och barnbarn, irriterad över att tvingas föreläsa digitalt utan ögonkontakt.
Låt mig nu vara oförskämd nog att säga att det inte i första hand är Tegnell eller regeringen eller någon potentat som har den största skulden över att det blivit som det blivit med smitta, dödstal och elände. Den största skulden har vi, medborgarna, vi som bor och verkar i landet. Vi som säger: “jag ska bara” och som hittar på ursäkter för att just vi skall dra till fjälls eller att just vi skall dra in hela familjen i gallerian på rean. Eller att just vi “bara ska” dra till London, Teneriffa eller Portugal.
Problemet är att vi hör vad vi vill höra av de budskap som mer eller (ofta) mindre skickliga kommunikatörer från myndigheter får ur sig. Kan vi tolka en bisats för att hitta ursäkt för att göra det där som vi egentligen inte behöver göra så tolkar vi den så. Kort sagt: vi är människor av arten Homo sapiens. Dumdristighet och förmåga att tolka saker till vår personliga kortsiktiga fördel är en del av det som gjort att vi som art kommit ända hit i evolutionen. På gott och ont.
Så när vi nu glada i hågen drar iväg på sportlovsvecka eller av ren lust tagit en inte alls livsviktig tur till London, Teneriffa eller Portugal så har vi antingen direkt bidragit till att öka smittan och dödstalen eller indirekt gjort samma sak genom att vara dåliga föredömen som legitimerar andra att bära sig likadant åt. Kort sagt: vi är....
Fortsättning finns öppen att läsa i Sydöstan här. Men risken att du blir förbannad finns...
