I min senaste krönika skriver jag om presidentvalet. Två kandidater som finns anledning att känna bekymmer över. Krönikan handlar om den sista debatten och inleds så här:
"Som en ond dröm, tänker jag och nyper mig själv i armen. Jag är vaken. Trots att det är mitt på natten. Noterar att det som utspelade sig på skärmen faktiskt händer i verkligheten. I Nashville. Det gör mig beklämd.
Visserligen har jag varit beklämd över sådant som hänt i Nashville förr. Redan i mina mycket unga år var jag bekymrad över hur det lät där. Då var det musiken jag bekymrade mig över. Den var slätstruken. Det var i grannstaden Memphis man gjorde riktig musik. Vi talar 50-tal, rockmusikens barndom.
Då, i mitten på 50-talet, var Joe Biden tonåring och Trump på väg att bli det. Nu stod dom i en universitetslokal i Nashville och debatterade i egenskap av president och presidentutmanare."
Hela krönikan här:
