Jag kan berätta en sak: när det begav sig så tillhörde jag den skara som i teve fick smaka.
Jag påpekade för en programledare att det nog krävdes skådespelartalang för att låtsas njuta av skapelserna. Hen svarade stilfullt: "Ja, herregud, men det ingår i jobbet...". Så ni bara vet. Var inte avundsjuka.
Här är en måltidsmålning av Albert Edelfeldt som visar hur stämningen kan vara bakom kulisserna...
Om nog finns det en och annan som skall vara tacksam över att inte, efter intagande av någon av dessa rätter som blivit duktigt dränkt i spott från de ständigt pratande stjärnkockarna och dess beundrarskara, hamnat i den situation som Carl Aspelin visar i sin målning Läkarbesöket:
