America, America

Att följa det som händer i USA är att beskåda summan av det som varit en stor del av USA:s historia. Vi som är uppfödda och levt ett tag i Sverige har, hur kritiska vi än varit och är, till stor del blivit uppväxta med amerikansk kultur.

Som barn såg jag amerikansk matinéfilm på söndagar, matades med föreställningen att alla cowboys var vita, att hjältarna var amerikaner.

Makt över populärkulturen är stor makt.

Inte ens insikten om Vietnamkriget, krigen för olja eller de groteska fattigdomsbälten som finns i världens rikaste land stoppade den amerikanska världsbilden att smyga sig in i lönndom.

Sverige är mer amerikaniserat än europeiserat på många sätt. Vi tycks till och med förakta vårt eget språk i kampen för att bli amerikaniserade också i språket - som om språk inte bär på kultur, värden, föreställningar och världsbilder.

Hur blev USA som det blev?

De kom från snart sagt varenda håla på den här jorden. De kom som straffångar, som flyktingar, som nytänkare och rebeller undan staters och kyrkors förtryck. Snart sagt varenda nybyggare slogs för sitt eget bästa, för sin egen säkerhet, för sin egen vinning, mot alla andra för att överleva. De misshandlade jorden, brände skogar, fjuttade eld på prärien och muddrade upp floderna på jakt efter guld. Och skapade det som skulle bli USA.

De lärde sig att försvara sig mot varandra.

"När våra barn växte upp lärde vi dem att försvara sig mot andras barn. När hålorna växte upp lärde vi oss att försvara dem mot andra hålor. När staterna växte fram lärde vi oss försvara dem mot andra stater. Vi hade störtkoll på gränserna och straffade mer än gärna främlingar som försökte ta sig in. Det handlade om att försvara sig och sin frihet", berättar huvudpersonen min roman Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac.

När nybyggarna kom så slöt de sig samman. Tyskarna slöt sig samman för att försvara sin rätt gentemot irländarna, irländarna slöt sig samman för att försvara sin rätt gentemot italienarna, italienarna slog sig samman för att hålla stånd mot slaver. Kineserna slöt sig samman för att försvara sig när japaner kom, och japaner slöt leden när hinduer och mexikaner vällde in. I Kalifornien fanns det ryska kolonier, i Oregon baskiska, i Montana svenska. Att försvara sig och sin rätt med colten i hand blev ett sätt att leva.

De enda som inte ville dit var afrikaner. Men de var de som med sina kroppar och liv byggde upp Södern. Slavskeppen gick i skytteltrafik över haven. Miljoner döda, skadade och sjuka kastades överbord som förbrukade. Miljoner hade redan dött på vägarna till utskeppningshamnarna.

Totalt slets 50 miljoner svarta män, kvinnor och barn från Afrika. Afrikas ryggmärg tappades ur. De var de unga, de starka, de friska som hade ett värde på slavmarknaden.

Från romanen: "Det var här vi i mitten på femtiotalet födde en ny kultur som var fröet till det som idag kallas globalisering. Rock´n´roll hade aldrig kunnat födas någon annanstans än i Amerika. Vi levde i en tid av storm. I Södern rasade kravaller i protest mot att Högsta Domstolen beslutat att vita skolor måste ta emot svarta ungar. I Litte Rock försökte guvernör Orval Faubus, som var demokrat, hindra svarta ungar från att ta sig in i gymnasiet genom att beordra nationalgardet att omringa hela byggnaden. President Eisenhower, som var republikan, svarade med att skicka ner tusen fallskärmsjägare för att öppna skolan. Det luktade sura uppstötningar från inbördeskrigets dagar."

I romanen är det Elvis som berättar: 

"Som jag berättat tidigare är jag cherokee. Det var inte Columbus eller Leif Eriksson som upptäckte Amerika. Det var indianerna som upptäckte Amerika. 

Till en början var indianerna i majoritet och försökte leva sida vid sida med de vita gästerna. Men hur skall man kunna leva sida vid sida med den som vill ta ifrån en allt man äger? Med våld, falskspel och sprit.Indianerna dödades i takt med att den vite mannen, påhejad av den vita kvinnan som ersatte frånvaron av fysisk närvaro på slagfältet med hysterisk uppmuntran av våld och död, fick tillgång till allt mer effektiva vapen. Blodet färgade prärien och indianerna jagades bort från bördiga och rika områden till karga och fattiga.

Cherokeestammarna fördrevs från Appalacherna till Oklahoma, varifrån småbönderna redan tvingats fly från torkan. Det är också en del av Amerika. Men jag älskar det ändå. Om ni inte visste det förut kan jag förresten berätta att det inte bara var indianer som tog skalper. I slutet av 1800-talet utfäste de vita myndigheterna belöning för varje indianskalp en vit man kunde visa upp.

Jakten på indianer blev på det sättet ett levebröd för vita. Som med alla levebröd finns det folk som fuskar. Därför klagade snart den mexikanska regeringen på att vita amerikanska jägare drev omkring i Mexiko och tog skalper på fattiga mexikaner. Det var mycket säkrare att döda en försvarslös mexikan än en stolt apache.

När det krånglade med de mexikanska skalperna så började några kreativa snubbar beställa rökta och torkade kines- och filipinosskalper.

Likt förbannat älskar jag detta land. För det var här rocken skapades, det var här bluesen ångade, det var i denna smältdegel begreppet frihet fick en innebörd. Och det var här Louis Armstrong meddelar världen, genom en intervju i Memphis Press-Scimitar, att han definitivt ville spela in en skiva med mig.
”Ni kommer att bli förvånade över vad vi skulle kunna göra tillsammans...”, sa han.
”Så ni tycker han är bra?”
”Bra? Du frågar om jag tycker han är bra? Hur många Cadillacs var det nu han har köpt...? Den killen är ingen dumbom!”

För övrigt kan jag berätta för er att de flesta cowboys i Vilda Västern var svarta. John Wayne berättade det en gång när vi träffades i Hollywood i samband med en filminspelning. Han viskade det så ingen skulle höra. Han sa att det måste förbli en hemlighet. Att Amerikas ära stod på spel."