Det
känns frustrerande över att ha sagt samma sak i årtionden. Det här
skrev jag 1997 i boken "Svarta oliver och Gröna drömmar". Jag var då
språkrör för MP och ingen i partiet, vad jag vet, ansåg att det var
kontroversiellt.
"Politiken tycks drabbad av trender där skocken springer i panik åt samma håll. Okritiskt anammas fundamentalistiska teser om marknadens gudomlighet, avregleringens lyckobringande effekter, frihet för kapital, globalisering utan spelregler och tanken på att samhället blir effektivt och “modernt” när klyftorna ökar. Jag är så trött på det. Jag är så innerligt trött på det. Trött på de som driver på utvecklingen. Trött på de som rantar efter och i tysthet accepterar."
Varför är det så tyst idag från det parti jag var språkrör för i elva år? Inte ens nu när det är så uppenbart att vi hade rätt då.
"Politiken tycks drabbad av trender där skocken springer i panik åt samma håll. Okritiskt anammas fundamentalistiska teser om marknadens gudomlighet, avregleringens lyckobringande effekter, frihet för kapital, globalisering utan spelregler och tanken på att samhället blir effektivt och “modernt” när klyftorna ökar. Jag är så trött på det. Jag är så innerligt trött på det. Trött på de som driver på utvecklingen. Trött på de som rantar efter och i tysthet accepterar."
Varför är det så tyst idag från det parti jag var språkrör för i elva år? Inte ens nu när det är så uppenbart att vi hade rätt då.
