PS!
Jag blir allt mer förbannad över att mina politiska vänner tog avstånd från de krav jag redan för 20 år sedan ställde på mer pengar och ökande resurser till rättskedjan, det ansågs "borgerligt" och "konservativt". Men redan då kunde de som ville se hur problemen växte, hur småföretagare kände hot från beskyddargäng och hur embryo till medborgargarden växte fram. Men då var det politiskt inne hos rödgröna att blunda. Jag, och övriga inom den rödgröna sfären som såg var som var på väg att ske, borde - med facit i hand - ställt ultimatum trots att vi internt avfärdades som batongpolitiker.
Det är ett av tre strategiska misstag jag gjorde.
Det andra är att inte som språkrör stått hårdare upp för värnande av den civila sektorns - det som ligger utanför stat och marknad - att få växa. Sosseriet och borgerligheten värnar det offentliga resp marknaden - det är en grön uppgift att värna den civila sektorn där vi inte är vare sig undersåtar eller konsumenter.
Det tredje är att (jag hade slutat som rör men satt kvar i riksdagen) inte högt offentliggjorde att jag ämnade lämna såväl riksdagsgrupp som MP om den lilla infernaliska grupp som arbetade för att ändra MP:s försvarspolitik skulle få med sig majoriteten - de lyckades och ett av de avgörande stegen var att MP stod på barrikaderna, tillsammans med andra, för att Sverige skulle delta i det militära vansinnesprojektet i Afghanistan vilket steg för steg tagit partiet vidare till allt från acceptans av värdlandsavtal och närmande till Nato. Tanken lär från en nyckelperson i gruppen varit att stegvis ändra hela MP:s försvarspolitik men från partiledningen att en sådan ändring skulle öka möjligheten att bli "regeringsfähiga" i Göran Perssons ögon. Banden till fredsrörelsen skulle brytas. Vilket skett. Den politiska debatten saknar därmed en dimension.
