Och sen en annan "sagolik" historia, med anledning av att jag gillar det ursprungliga friåret, som är något helt annat än den "utvecklingstid" som regeringen nu föreslår.
PS!
Friåret gick ut på att den som hade a-kassa skulle kunna bli vikarie upp till ett år - under förutsättning att arbetsgivaren så ansåg - när den ordinarie fick 85% av A-kassan istället. Kostnadsneutralt. Frihetligt, solidariskt och något alla vann på. (Dessutom var det självreglerande: fanns ingen som hade kompetens för jobbet - t ex en högkonjunktur med bristyrken - så skulle det inte bli många friår som skulle kunna "störa verksamheten").
Den nu föreslagna "utvecklingstiden" - som MP numera står för - innebär att den som beviljats utvecklingsledighet gör en utvecklingsplan tillsammans med Arbetsförmedlingen där det framgår vilka av staten godkända aktiviteter den "ledige" ska ägna sig åt, som i efterhand rapporter as en gång i månaden. Man kan tycka - jag gör just det - att system helst skall vara befriade från för mycket byråkrati, kontrollkrav och gruppsamtal med myndigheter...
Friåret var en frihetsreform där livskvalitet för alla inblandade var syftet, utvecklingstiden är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i enighet med arbetslinjen och tillväxtfilosofin. Friåret byggde på grön ideologi. Utvecklingstiden på någon sorts ekomodernism som de flesta socialister och borgare anammat.
