Homo sapiens har förmåga att höra det hon vill höra. Om det så bara är en bisats som kan få oss att undvika att göra de obekväma valen, så lockas vi att höra just den bisatsen. Hittar vi någon mer eller mindre udda "expert" som uttalar sig på ett sätt som legitimerar vårt sätt att leva så nog sätter vi mer tilltro till hen än till hela forskarkören i övrigt.
Det är onekligen märkligt, men vi är också en märklig art. Hur vi hanterar vårt eget sätt att hantera klimatfrågan är ett bra exempel på detta.
För övrigt åt jag hotellfrukost häromdagen, omgiven av glada - eller egentligen ganska småbuttra när jag tänker efter - pensionärer från Tyskland. Kände visst småäckel över med vilken rätt de tog sig att flyga medan gamla tant Sara väljer cykeln för att handla, trots klena ben och åttio år på nacken, i akt och mening att minska sina klimatrelaterade utsläpp. Tänk så det kan bli, med känslorna. Gomorron!
