Alla
sa att de var stolta. De allra flesta jublade. Det tillhör det moderna –
och smått patetiska – skådespel som spelas upp efter också usla
valresultat. De enda som hade fog för jubel var Sverigedemokraterna.
Inte för att de fick fler antal röster än i riksdagsvalet men för att de
fick fler procent. Och norpade ytterligare ett mandat till
EU-parlamentets växande skara av högerpartier med mer eller mindre
dunkelt förflutet och rutten dagordning.
Den går hem. Så pass att den inför nästa EU-val kan visa sig vara den
enda stora oppositionen mot de övriga som kompromissat ihjäl sig för
att under de närmaste fem åren hålla extremhögern borta. Akutinsats som
kan sluta i förskräckelse. Men vad annat finns att göra? Det enda
rimliga att göra kan visa sig bli språngbräda för sådana som Le Pen och
Salvini. Goda föresatser kan visa sig leda rakt ut i träskmarkerna.
Eliterna har bäddat för det. Såväl genom nationell
som internationell politik har man skapat samhällen där rika blir rikare
när pengar och ägande sugs uppåt i en allt snabbare takt medan
prekariat växer fram i den andra änden. Globaliseringen och den sentida
kapitalismen måste tyglas istället för att gödas. Hur omodernt det än
anses vara.
Hela ledaren finns här.