Det hände sig på den tiden när
socialdemokraten Anna Hedborg förskräckt meddelade att föräldrar tar ut
föräldraledighet alldeles obetalt. Detta förhållande beskrevs som en
synd i sig. Ett icke önskvärt beteende. De kunde ju arbeta och göra rätt
för sig. Producera. Skapa tillväxt och hoppas på lite högre pension en
vacker dag som ingen vet något om.
I samma veva underrättades världen om att
sådant ofog, som att ta ut lagenlig ledighet trots att den är obetald,
leder till allvarliga problem för näringslivet som inte riktigt vet var
det har sina anställda. Avsändare för detta budskap var LO-chefen,
tillika socialdemokraten, Karl-Petter ”Kålle” Thorwaldsson. Att barnen
får veta vad de har sina föräldrar tycktes inte vara en försonande
omständighet.
Året då detta meddelades
var 2014. Då hade länge predikats att vår plikt är att arbeta och
konsumera, hålla igång hjulen. Om detta rådde stor enighet. Vi levde
redan under den överideologi som heter Arbetslinjen.
Delar av arbetarrörelsen hjälper således
Svenskt Näringsliv att reducera människan till en produktions- och
konsumtionsvarelse vars uppdrag det är att hålla igång ett ekonomiskt
hjul som ska snurra fortare och fortare. Dygnet runt. Ungjävlar är i
vägen. För produktionen. Ibland blir man trött på sossar. De borde duga
till mer. Till något bättre. De bär ju ändå på en historia som är
ärofylld. Även om den historien ligger en bit bort.
,,, nej, nu får du allt gå till krönikan för att läsa resten. Finns här - klicka bara på bilden, vill du aldrig missa en krönika så är det förstås bäst att prenumerera.
