måndag 10 december 2018

Lena Andersson problematiserar...

Vad ska man säga om det här? Är det ändå inte till slut -oavsett om man gått hem till någon eller vilka kläder man har eller vad man har sagt innan eller vilken stämning som skapats - att ett uppenbart nej är ett nej? Om nu ett nej sägs. Eller är det bara att fungera som en dum artificiell intelligens att tänka i så små segment? Lena Andersson problematiserar.

https://www.dn.se/ledare/lena-andersson-arnault-domen-ar-en-katastrofal-triumf-for-robotsamhallet/?fbclid=IwAR35H5m-JUrABsrqMzIarJYdyp1pRqkR_jP3-raybOf_1Esal0HAFyY4RT4
Klicka på bilden för att komma till artikeln.

Hur som helst: jag kände spontant, efter domen, att rättssystemet är på väg att vridas till en mer rimlig position än vad som uppenbart tidigare varit fallet så många gånger under så många advokaters insinuationer. Samtidigt är det förstås farligt att falla för frestelsen att tycka det är bra att de man uppfattar som skitstövlar, efter att ha följt mediernas rapportering, åker dit. Att slira på rättssäkerhet är aldrig bra. Men är det verkligen så i det här fallet?