Åsa Romson har skrivit en bok, jag är övertygad om att det är en ärlig bok.Åsa borde fått vara kvar som miljöminister, och det gör mig ont att Isabella Lövin tydligen, enligt boken, motsatte sig det. Hon borde inte heller var det enda språkröret som avgick, det var ju faktiskt inte hon som ställt till det.
Jag känner henne som en ärlig person. Så här skrev jag för ett par år sedan:
Om att köpa en begagnad bil av politiker
Småprat på tåg. Plötsligt får jag frågan om vilken partiledare eller
språkrör jag med minst tvivel skulle köpa en begagnad bil av -
utgångspunkten var att partiledare och språkrör var i starkt behov av
pengar och mån av att avyttra sin bil.
Svaret kom direkt, jag liksom hörde mig själv säga det: Åsa Romson.
Inte bara för att jag suttit i samma partiledning som hon, och inte heller bara för att hon är en person som inte smörar för att få fördelar. Hon tycks mig vara mer människa än politiker. Vilket har fördelar - men också nackdelar i det politiska spelet och den politiska retoriken.
Som miljöminister inför klimatmötet tror jag att det är svårt att hitta någon annan svensk toppolitiker som vore mer lämpad. Hade jag varit språkrör hade jag definitivt försökt få henne till miljörådgivare. Bland annat för att hon radar bisatser efter varandra på ett sätt som inte alltid är gångbart i politiken, men väldigt gångbart om man vill veta komplexiteten i en fråga.
