Thursday, 12 July 2018

Blomkål och lomhörd

Lommen är hörd. Från fjärden har den hörts. I arla morgonstund. Med kaffe på trappen som solen redan värmt. Kerstin Ekmans kvinnor i Katrineholm, det är dom jag läser om. Hennes böcker om dem har blivit musikteater. Som skall ses. Recensionerna har varit goda. Spelas utomhus. Vid lokstallarna. I Katrineholm. Bör ses medan tid när.

Tid är också att skörda blomkål, alldes färsk läggs den i saltat vatten, kokar en kort stund, avnjuts stillsamt med ett glas kallt riselingsvin och färskt potatis. Det är första gången jag lyckats med blomkål, som knutit sig hyggligt bra. Smaken från precis nyskördade skiljer sig så otrolig från de köpta, det är som med sparrisen och potatisen och sockerärtorna. Det är värt att odla lite själv bara för smakupplevelsen.

Lommen är hörd, kaffet nybryggt, trappan varm. Människor dör av översvämningar i Japan, av värme i Kanada. Vi har ställt till det. Vi ställer till det. Vi har inte råd med annat, sägs det. Vi har inte råd med annat än att såga av grenen vi sitter på. Laddstolpar installeras vid köpcenter så vi kan låtsas att vi lever hållbart medan vi sågar. Lommen är hörd. Och människan lomhörd. Godmorgon.