Gomorron, inte minst alla miljöpartister som skall kongressa till 25-27 maj. Livet kunde ju vara bättre, siffrorna kan visserligen ses som stabila men på gränsen till utträde. Jag tror att den strategi partiet valt - också när det gäller att kommentera dåliga siffror - varit mindre bra. Det duger inte att se glad och pigg ut, säga att stämningen i partiet är god, att man är trygg, att valrörelsen skall visa allt bra MP gjort i kommuner och regering, att väljarna kommer att förstå, att valmanifestet är så gott och - som krydda på det ärgade moset nu senast i Agenda - att "vi kommer att bli större än förra valet".
Det duger inte heller att slå sig på bröstet och säga att vi nu fått en klimatlag som gör att alla kommande regeringar tvingas driva en bättre klimatpolitik - dels är det inte sant, dels är det ju detsamma som att säga att man inte behövs längre för klimatets skull. Det duger inte heller att gång på gång bulta ut att Sverige är ledande, Sverige ligger i fronten, Sverige är på väg att lösa våra klimat- och miljöproblem - för det första är det inte sant, för det andra triggar det väljarna (det vill säga människor) att tro på det så mycket att man liksom kan konsumera vidare, flyga längre, leva som vanligt eftersom vi ändå är så bra...
Jag tror det vore bäst att istället bygga resonemanget på följande: "vi riskerar att åka ur riksdagen, vi är djupt oroliga för det, det är inget att hymla o m, vi är övertygade om att en viktig röst skulle förloras i riksdagen om så skedde".
Lägg till det att vi släpper ut 11 ton koldioxid när det hållbara är en tiondel, att vi faktiskt ligger mycket högt på listan över världens länder som gör störst ekologiska fotavtryck per capita, att vi har oerhört långt kvar. Säg det, istället för att låtsas som om regeringsinnehavet lyft Sverige till gudomliga nivåer.
Visst, det är svårt att byta linje, men jag tror att det trots allt är bättre att säga som det är och vad man innerst inne känner istället för att blockeras av aldrig så pigg strategi som lägger lock på förståndet.
