Thursday, 18 January 2018

Om jag varit språkrör....

Igår föreläste jag och fick en fråga om hur jag hade inlett mitt inlägg i gårdagens partiledardebatt i riksdagen om jag varit språkrör. Så här tror jag:

"Det totala vanvettet har brutit ut. Sådant har skett förr. Alla springer åt samma håll, hojtandes. Det ena ger det andra. Människor dras med. En sorts burlesk normalitet uppstår.

På 1600-talet sålde människor sina hus för att investera i tulpanlökar vars värde rasslat i höjden och allt fler drogs med i vågen av totalt vanvett. Innan man vaknade upp och såg med förskräckelse på sig själv och hur man tänkt.

Exemplen kan mångfaldigas, ofta bär dom mer på tragik än på komik. Det förekommer att dessa vågor av vanvett går helt över styr och leder till krig.

Just nu är vi inne i en period av den typen av normaliserat vanvett. Krigsretoriken flödar, få journalister vågar ställa sig utanför flocken och betrakta vad som sker, tidningar som DN och SvD formligen sprutar ut krigshets. Som levde de i en bubbla befriad från varje uns av eftertänksamhet.
Politiker som levt i skuggan i så många år – försvarspolitiker har haft samma låga status som kulturpolitiker – hamnar i centrum och över detta tycks de vara euforiska.

Det hela är burleskt."

Funderar vidare på det här temat inför skrivandet av söndagens ledare i Dagens ETC.