Friday, 19 January 2018

Borgerlig ideologisk lekstuga

Det finns vissa saker som alla som funderat på det vet. Räntan blir för det allra mesta lägre när offentlig verksamhet, med välordnat ekonomi och skattebetalare som garant, lånar än när privata bolag  gör det.

Så när företrädare för det offentliga får för sig att låta privata bolag låna pengar för att bygga åt det offentliga så blir det dyrare. När politiker anser att att detta ändå är bra så grundas det på ideologiska värderingar: privat är alltid bättre än offentligt, privatiseringar har ett egenvärde, beröringsskräcken med nåt som kan tolkas som blandekonomi är av ondo

Nu kan man ju tro att hela idén bara omhuldas av borgerliga politiker. Det genererar ju vinster till det privata och att detta är av godo är en generellt grundläggande tankefigur hos borgerliga politiker. Sossar är ibland lika dugliga på att drabbas av beröringsskräcken.

Därför kan sådana också falla för idén med OPS (Offentlig Privat Samverkan). Karolinska sjukhuset i Stockholm har byggts med den modellen.

Det man möjligen inte kunde ana var att kostnaderna kunde skena iväg så att de kunde bli ända upp till 70 procent högre med OPS än om det offentliga lånat upp pengarna. Denna oförståelse kan man möjligen förstå eftersom de flesta politiker inte har en susning om enkel matematik - det är därför de inte begriper vad exponentiell tillväxt är och hur orimligt det är med evig ekonomisk tillväxt som mäts just exponentiellt.

I riksdagsdebatten häromdagen fanns det två segment som stack ut.

Det ena var när Ulf Kristersson skulle svara på några enkla frågor från Isabella Lövin om klimat och miljö, den andra var just när han skulle svara på frågor från Jonas Sjöstedt om OPS och Karolinska.

I det första fallet lät han som när Fredrik Reinfeldt i början av sin partiledarkarriär skulle diskutera miljöfrågor och han liksom snubblade på termer som "biologisk mångfald", "ekologisk hållbarhet" etc. I det andra fallet blev det nästan pinsamt hur han försökte prata bort, svara på annat, medvetet missuppfatta. Han räddades av att replikrundorna är så begränsade att vilken snabbfotad politiker som helst kan smita undan.

För övrigt borde alla politiker lära sig ett av de finaste politiska orden som finns: blandekonomi.

Borgerliga anser sådant vara alltför socialistiskt, vänsterdogmatiker anser det vara för kapitalistiskt. Men det är faktiskt den enda balanserade tankefiguren vi har.

En grön sådan kan kallas "socialekologisk blandekonomi" om man får tro min bok Miljön, makten och friheten. Och det får man.