1982 kom Miljöpartiet in i fullmäktige. Det är Vingåkers kommun det handlar om. Vi fick ett mandat. Hon som kom in hette Lena. Och det gamla gubbgardet började behandla henne lika oförskämt som de bemött vänsterpartisten Eva.
Nedlåtande, oförskämt. Man kan inbilla sig att det i första han var partitillhörigheten som gjorde att de två kvinnorna fick det bemötande de fick, inte minst av kommunchefen. Så enkelt var det inte. När jag kom in efter nästa val var kommunledningen visserligen lika sur, men inte lika oförskämd. Jag var ju trots allt man.
Hade #metoo förekommit i början av 80-talet hade så mycket varit vunnet.
En av de bättre politiska dagarna i mitt liv var när MP lyckades, efter mer än två decennier, se till att kommunchefen försvann. Därmed försvann också svansen, de där som uppträdde som lojalister till mobbaren.
Jag har skrivit det förr, men tar det en gång till eftersom en del av min e-postlåda upptas av de som inte begriper. Det som nu händer är ett reningsbad som kan göra oss alla till bättre människor. Som tänker efter innan vi handlar, och som tänker efter innan vi med automatik är tysta.
Nej, allt som sägs och skrivs är inte formulerat av sanningsvittnen, allt som sägs och skrivs är inte sant, en del är förmodligen att se som vendettor, annat som resultat av att minnen förändras varje gång man tänker på dem. Jo, det finns många faror med folkdomstolar där den dömde inte kan försvara sig.
Men den våg som nu sköljer över oss är likt förbannat ett reningsbad. Som hela samhället behöver.
Enligt medielogiken kommer också en fas när ifrågasättande kommer att flöda, bevis för lögner kommer att presenteras, några uthängningar kommer att nagelfaras och visa sig vara missriktade eller resultat av personliga vendettor. För sånt finns. Av den enkla orsaken att vi är människor.
Men totalt sett är det ett reningsbad.
Hur som helst: jag önskar att Eva (V) och Lena (MP) hade fått uppleva Metoo i början av 80-talet.
