Bara 54 procent av Svenska kyrkans medlemmar anser att kyrkan skall ägna sig åt kristen undervisning och andlig utveckling. Skriver Kyrkans Tidning.
För mig som icke-troende verkar det lite absurt att bara drygt hälften av en organisations medlemmar anser att organisationen skall ägna sig åt själva kärnverksamheten. Det är ungefär som om bara hälften av Moderaternas medlemmar skulle anse att partiets huvuduppgift vore att att driva politik..
Vidare meddelas i Kyrkans Tidning att Melodikrysset är det som lockar läsare till kyrkoherdens blogg. Jisses. Det är som om miljöpartisternas mest lästa blogg ägandes åt Dagens Nyheters helgkryss.
Det ord som används för det som hänt i den svenska politiken är "triangulering", det vill säga idén att vinna röster genom att bli alltmer profillös. Trianguleringen har nog också nått kyrkan. Själv har jag inget emot det, men jag är icke-troende. Och kyrkans uppdrag kan väl knappast vara att tillfredsställa mina önskningar, det vill säga mindre tal om kristendomens kärna och mer socialt och empatiskt engagemang pimpat med fina konserter.
För övrigt finns i vänskapskrets de som för första gången tänker masa sig till röstlokalen nu när det vankas kyrkovalet. Skälet är gott: förhindra att Sverigedemokraterna, som uppmana sina sympatisörer att gå man ur huse för att rösta, skall ta över kyrkan.
Man kan rösta på "Miljöpartister i kyrkan" - de vill i alla fall inget ont och hatisk. Eller "Vänstern i Svenska kyrkan". Det är dessa alternativ som vänkretsen funderar på.
Fast egentligen anser jag att religion inte har med demokrati och medlemsinflytande att göra. Den som orkat läsa Bibeln vet att det banne mig inte handlar om en tebjudning, att kyrkans val av Jesuscitat är populistiskt utvalda och att trosbekännelsen faktiskt kräver en del om man inte bara skall muttra med av slentrian.
Religion har inget med demokrati att göra. Guden kan väl inte anpassa sina åsikter till vad politiker bestämmer i demokratisk ordning? Typ: nu bestämmer vi att guden blivit snäll och klok och anser att kyrkan skall viga samkönade. Häromåret tyckte guden att sådant var förskräckligt, men efter demokratiskt beslut har människor bestämt att guden har ändrat uppfattning.
Det är fint och i sak trevligt, jag applåderar det - men trovärdigt? Det är lika trovärdigt som när moderaterna ena dagen vädjar till öppna hjärtan och nästa dag stryper syretillförseln.
Skrev om detta med religion och demokrati här. Och det blev ett Herrans liv.
Working on the building är i alla fall en klämmig låt, som jag stundom går och nynnar på. Apropå Melodikrysset som dragplåster för kyrkohederns blogg. Och gudarna skall veta att jag har en viss fäbless för Lewi Petrus kraftfulla låt Löften kunna ej svika - själva titeln gäller definitivt inte det socialt engagerade, och i ekonomisk politik vänsterinriktade, parti han en gång bildade och som övertagits av sådana som Jesus påstås ha kastat ut ur templen.
