Kinberg Batra skulle bli stjärna. Gustav Fridolin var stjärnan som kom och föll, som Mona Sahlin och Maud Olofsson och så många andra.
Kanske är det jag är mest tillfreds med efter åren i politiken: jag kastades inte ut av partiets medlemmar eller genom mediernas hantering. Kanske mer tur än skicklighet, men i alla fall.
Det är den här låten jag tänker på när jag tänker på moderatledaren, på Gustav, på Fälldin och på så många andra som säkert gjort sitt bästa och det ändå blivit så fel, eller åtminstone blivit så otacksamt bemött.
När Nina Simone sjöng den här låten så hade hon haft sin uppgång, sitt fall och nu sin förtvivlade sorg.
