Jag hade, inte minst i egenskap av lokalpolitiker i Vingåker, hamnat i konflikt med SAKB i Kvarntorp. De brände miljöfarligt avfall. Vid ett intrång såg vi läckande tunnor och hantering av miljöfarligt avfall som var rent groteskt.
I samband med ett okontrollerat utsläpp - som vi misstänkte hade nått Vingåker - upptäckte jag att de i sin rapport över händelsen hade vänt på vindrosen 180 grader för att komma undan ansvar.
Man påstod således att det blåst åt motsatt håll än det gjort och att därmed inte vare sig samhällen eller en stor livsmedelsindustri kunnat blivit utsatta.
En olaglig demonstration mot sopförbränning skedde också inför valet 1985. Flera av Miljöpartiets riksdagskandidater tog sig in på anläggningen i Uppsala. En av dem som skrivit om händelsen är Eva Goës. Så här skriver Eva:
"Vi smyger via järnvägsrälsen in på
området strax före klockan sju på morgonen, helt öppet, och sätter oss
på rampen upp till tippen.
Aktionen ska bara vara en timme, så att vi inte stör processen och orsakar mer utsläpp. Inger Holmlund, sekreterare för Miljöpartiets riksorganisation, och Jan Wikström, från Uppsala, klättrar upp iden höga skorstenen med en banderoll. Åsa Domeij håller kontakt med media.
Aktionen ska bara vara en timme, så att vi inte stör processen och orsakar mer utsläpp. Inger Holmlund, sekreterare för Miljöpartiets riksorganisation, och Jan Wikström, från Uppsala, klättrar upp iden höga skorstenen med en banderoll. Åsa Domeij håller kontakt med media.
Den första långtradaren kommer, och den
brakar rätt på oss. Jag sitter i första ledet med en mugg te i handen
och jag kan riktigt se hur jag måste ha flugit bakåt, för mitt
sittunderlag är kvar mellan lastbilens däck.
Chauffören är rasande. Han låter bilens motor vara på, till fem minuter innan vi avbryter det hela. Jag, med flera, försöker lugna ner honom och förklara att aktionen inte är riktad mot honom personligen. Att vi förstår hans vrede eftersom han kör på ackord, men att vi protesterar mot att UKAB fortsätter släppa ut dioxin trots våra propåer den politiska, byråkratiska vägen.
Chauffören är rasande. Han låter bilens motor vara på, till fem minuter innan vi avbryter det hela. Jag, med flera, försöker lugna ner honom och förklara att aktionen inte är riktad mot honom personligen. Att vi förstår hans vrede eftersom han kör på ackord, men att vi protesterar mot att UKAB fortsätter släppa ut dioxin trots våra propåer den politiska, byråkratiska vägen.
Lastbils-chauffören tycker att vi borde
blockera direktörernas skrivbord i stället. En bra idé, säger jag, men
den här gången valde videt här sättet i stället..."
Slut citat. Flera fälldes och fick betala dryga dagsböter. Men: Uppsala kommun införde i alla fall sopsortering. Året var alltså 1985. MP missade riksdagen det året. Men tre år senare var just Eva Goës (och jag) språkrör när MP som första nya parti på 70 år kom in i riksdagen.
Idag har Sverige så många sopförbränningsanläggningar att landet är importör av sopor. Framtidens Sverige kan bli sopornas, kärnavfallets och de enkla jobbens land. Grattis borgare och sossar, ni har lyckats!
