 |
| DN 24 februari 1984. |
Februari 1984. Miljöpartiet, som bildades 1981, hade ett
drygt år kvar till kommande val.
Fredsfrågan var viktig. Många av oss som var aktiva i MP
reagerade starkt mot främst socialdemokraternas hycklande - man pratade om
nedrustning och fred men drev fram JAS-projektet och såg mellan fingrarna på
olaglig vapenexport till diktaturer.
Vi beslöt att vägra värnplikt och repövningar - resp ge stöd
till de som vägrade - så längre hyckleriet pågick.
En av de som än idag jobbar med MP på kanslinivå - Jan
Hagman - hade redan dömts till fängelse för sin politiska vägran. Per Gahrton
skulle bli nästa. Flera åtal väntades.
När Per, som satt med i partiets politiska utskott,
fängslats förlade vi ett av våra möten på fängelset.
Själv väntade jag på kallelse till repövning - jag hade
gjort lumpen på KA i Vaxholm - men den
kom aldrig. Tyvärr.
Civil olydnad bygger på att lagbrott sker utan våldsinslag,
att det sker öppet och att man tar sitt straff. Syftet är att skapa opinion för
att förändra lagar och regler - mycket av det vi idag uppfattar som välfärd är
en följd av civil olydnad.
I Anarkistisk Tidskrift skrev jag en längre essä om vikten
av att i första hand ta ansvar för "rollen" som människa, inte för
rollen som tjänsteman, politiker eller något annat. Ett tema också i ett av
kapitlen i min bok från 1989, Miljön, makten och friheten. Civil
olydnadsaktioner var en del av MP:s själ.
