onsdag 16 augusti 2017

40 år sedan Elvis dog

För 40 år sedan dog Elvis. Det är som när Kennedy mördades, som när Armstrong steg iland på månen, som när Mohammed Ali (då Cassius Clay) slog Sonny Liston, som när jag fick veta att morfar hade dött. Jag kommer ihåg var jag befann mig, dofterna, vilka jag talade med, hur vädret var, hur stunden liksom fick världen att stanna några sekunder.
Här en intervju med Robert Plant från Led Zeppelin  om ett möte med Elvis...



Och här Reconsider baby, i en liveversion från 1969. Ursprungligen spelade han in den (Studio B i Nashville)  i början av 60-talet. Om det berättar jag i boken Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac.

https://www.youtube.com/watch?v=LW4BwwLTijU

Den sista tiden orkade inte Elvis ta sig till någon studio så skivbolaget spelade in på Graceland. Här är de sista inspelningarna. Klicka på bilden och lyssna...

https://www.youtube.com/watch?v=P7LJvaMxX8M




Kunskaperna har Schlaug definitivt, även på 10 000-kronorsnivå. Expressen

Birger Schlaugs roman är som starkast och mest övertygande så länge Elvis är ung. När blodet kokar och rock'n'roll ännu är nytt och framtiden fortfarande sjunger sånger som ännu inte blivit blasé.
Helsingborgs Dagblad

Den sista mörka tiden när Elvis är fånge i sin egen myt och fast i sitt pillerberoende har total trovärdighet.
Expressen
Boken är rolig, fräck, vanvördig och bitvis lysande.
Gotlands Tidningar

Elvis relationer till BB King och andra svarta artister känns alltigenom äkta. Hans envisa arbete i skivstudion likaså.
Expressen
Jag kan inte annat än fascineras av Schlaugs berättarförmåga, språk, konceptet med historiska fakta och trovärdigheten åt Elvis. Jag sträckläste boken.
Katrineholms Kuriren

Det bästa med boken är tidsatmosfären och miljöbeskrivningarna. Det ångar om Södern på 50-talet när Elvis och hans musiker svischar förbi bomullsfälten på de långa krävande resorna till olika spelningar. En ny tids gryning, inte bara för rock´n´roll. Medborgarrättsrörelsen är på gång.
Expressen

… entusiasmerande skildringar av dofterna och känslan på söderns bomullsvidder och gistna verandor.Göteborgs-Posten
En glödande och passionerad kärleksförklaring…
Helsingborgs Dagblad

Schlaug är oerhört påläst och har lyckats sätta in den vite rebellen i en miljö och ett politiskt sammanhang som känns helt rätt.
Gotlands Tidningar

Som om Elvis själv skulle ha suttit vid tangenterna nästan 30 år efter sin alltför tidiga död. Jag kan inte annat än fascineras av idén.
Falu Kuriren

Ändå har såvitt jag vet ingen gett sig på att skildra Elvis liv genom hans egna ögon, öron och tankar. Inte förrän nu när Birger Schlaug stiger in i Elvis huvud och berättar hela hans historia.
Expressen.

Lysande beskrivning av hur en ny tid växer fram. När Elvis besöker den tunga svarta klubben är det en historisk smocka åt Söderns vita etablissemang.
boksidan.net

Den är ovanligt och befriande opretentiös i anslaget. Den är skriven med en lite svängig stil - den liksom släntrar fram, avslappnad och avspänd - och ska därmed föra tankarna till tiden och den jargong som då rådde.
HD

Språket är korthugget och effektivt.
Expressen

Så otroligt bra! Vilket språk! Så fascinerande! Vilket överraskning! Betyg: 5 stjärnor!
Bokus Kungsbacka, läsarpanel

Vi kommer rockkungen så nära att det bränns. Jag är så överraskad och utlovar högtidsstunder för den som tar till sig den här boken.
boksidan.net

Det är skimrande musikhistorik... Boken är bra och fullastat med fina rockhistoriska referenser som är roliga att läsa. Språket är ironisk och full av empatisk kärlek till den svarta musikens världshistoriska betydelse. Med det kan man säga till nynazister, fascister och andra rasister, fuck you! Det är briljant roman som alla borde läsa för att förstå essensen som Birger Schlaug verkligen lyckas förstå, vad rockens verkliga själ är. Vi bugar oss vördigt för det som står i boken. Heder åt Birger Schlaug.
Webtidningen Blaskan