Miljöpartiet råkar också ut för förväntningarnas förbannelse.
Förväntningarna på MP var/är så stora när det gäller klimat- och miljö att recensenterna (väljarna) anser att ett sämre alternativ (Centern), som man inte har lika enorma förväntningar på, inger mer förtroende i just miljö- och klimatpolitiken.
Detta är i sak ganska bisarrt. Hur mycket kritik man än har mot MP för alltför långtgående kompromisser och ideologisk lealöshet så finns ingen tvekan att partiet är bättre miljö- och klimatparti än de andra partierna. Så är det i sak.
Att MP nästan maniskt torgför de positiva besluten - som lett till bland annat fler laddstolpar, mer etanol i bensinen, ökat stöd till biologisk mångfald etc - inger ingen annan reaktion än "ja, med det är väl självklart". Allt annat hade ju varit omöjligt.
Hade det däremot varit moderaterna som hade tagit samma beslut så hade det uppfattats som offensiv i miljöfrågor. Och i gröna kretsar gett applåder. Förväntningarna på dom är ju på samma nivå som de var för Fred Lane och mig. Medan MP har samma roll som Stones.
Förväntningarnas förbannelse således.
Denna förbannelse innebär också att gröna väljare blir besvikna när det man upplever som svek inträffar. Som när MP i regeringen beslutar att stoppa de långtgående planerna på 600 vindkraftverk i Hanöbukten därför att militären vill öva där. Som när den effektskatt på kärnkraft som MP en gång var aktivt för att införa plötsligt avvecklas så att kärnkraften kan överleva minst tjugo år till. Som med den där kolbiten... eller som när miljöskatternas andel av BNP minskar. Det var inte detta som låg i förväntningarna.
Allt det där hade hänt även med Centern i regeringen. Men Centern är inte ansvariga för det. Därför ökar förtroendet för dem, medan det sjunker för MP.
Förväntningarnas förbannelse har även drabbat Gustav Fridolin som person. På SVT Opinion skrev jag när han valdes till språkrör:
"Problemet för Gustav Fridolin blir att leva upp till de föreställningar som miljöpartister har om honom. Snart sagt alla miljöpartister tycks lägga in sina egna
visioner och drömmar i sin bild av Gustav. På så sätt är han ett grön
variant av Barack Obama – var och en förgyllde bilden av Obama med sin
alldeles egen gyllene blandning. Vilket bara kunde resultera i den
besvikelse som nu växer.
Gustav kommer således att inleda sin bana som språkrör med grön gloria, och har därmed allt att förlora."Gustav hade en grön gloria på sig. Förväntningarnas förbannelse.
Hela artikeln finns här.
