Det sägs att vi blir rikare och rikare. Med "vi" menas världens samlade människoskara. Och med rikare menas det absurda måttet BNP. Mycket av detta sägs bero på att den globala handeln ökar, att vi forslar allt mer saker allt längre sträckor i allt högre tempo.
Det anses vara en framgång att skicka mandeltårtor över haven, istället för att byta recept. Ja, vi har till och med en svensk EU-kommissionär som är lyrisk över detta i sin hyllning av så kallad frihandel.
Naturligtvis bortser hon - Cecila Malmström -från att mandel först skickas över haven till oss, för att sedan efter ett stund i en ugn skickas tillbaka. Fossila bränslen, hört talas om dem? Och vattenbrist till följd av globaliserad efterfrågan av mandel, hört talas om sån?
I Nature redovisades för några veckor sedan följderna av den ökande konsumtionen och frihandelns "välsignelser".. Sjunkande grundvattennivåer, luftföroreningar och hälsoproblem följer i världshandelns spår. Konstbevattning av "fina" exportgrödor ställer till det, transporter ställer till det. Sverige är ett av de länder som importerar allt mer mat och bomull från länder där grundvattnet sinar. Länder som Indien, Kina, Pakistan och Spanien...
Men, säger då vän av ekonomisk tillväxt, alla har ju blivit rikare på kuppen. Visst, men grundvattnet sinar. Så lyder budskapet från University College London. Vi som importerar har ett ansvar för vår konsumtion, är budskapet.
I samma nummer av Nature meddelas från Tsinghua university i Peking hur över hundratusen dödsfall i Kina - på grund av luftföroreningar som gett stroke, kol, lungcancer och hjärt- och kärlsjukdomar - kan relateras till konsumtion i Västeuropa och USA. Krav på billiga produkter har ett pris. Passar det inte så flyttar vi produktionen till Bangladesh..
Men kraven ökar ju i flera länder, säger då vän av konsumtionssamhället. Sant. Men då tyr sig de stora företagen till områden med lägre krav, allt för att a) vi skall få tillgång till billiga varor och b) för att vinsterna skall bli tillräckligt behagliga för kapitalägare.
Men den ansvarslösa, anonymiserade globaliserade frihandelns företrädare väljer att blunda, lyssna på Johan Norberg och surpla i sig än mer av jordens ändliga naturresurser. Inte för sina behovs skull. Utan för sina begärs skull.
Och det gröna partiet i Sverige har ledarskap som inte förmår kommunicera detta.Som räds den grundläggande systemkritiken, som räds kritisera den kapitalistiska planekonomin, som räds kärnan i grön ideologi, som räds tanken att inte behaga den löfvenska socialdemokratin, som på senaste kongressen så naivt hyllade marknaden för att nu - mitt under t ex VW-skandalen! - vara på väg att lösa problemen ... - och som därmed reducerar MP till något såväl harmlöst som utbytbart. En strategi så korkad att korken inte ens flyter.
