Än en gång har jag hört det. Och än en gång vänder jag mig i den mörka kvällen ut mot kosmos och ropar: Roland Stoltz, var är du?Roland Stolts var inte bara hockeyspelare och som sådan "världens bästa långsammaste back". Efter sin tid som spelare blev han expertkommentator i teve. Han kunde skilja på "han" och "honom" på det mest tydliga sätt man kan göra det.
Han sa inte bara honom, han sa hooonom.
Idag vore hans sätt att säga h-ordet en nåd att stilla bedja om. För idag tycks ingen jäkel - absolut inte hockeyexperter i teve - kunna använda "han" och "honom" på rätt sätt.
"Jag gillar han", "det gick bra för han idag". Hanandet har spridit sig som en helvetisk löpeld: "jag gifte mig med han", "jag slog han på käften", jag mördade han", " jag försökte få han att sluta stå och skrika upp mot kosmos efter han som sa hooonom."
Inte för att jag är språkpolis, men i detta fall vädjar jag till Roland Stoltz att komma tillbaka till de levandes skara, han slipper spela hockey bara han sitter där i tevestudion och säger "hooonom" som bara han kunde säga på ett nästan profetiskt sätt, som om han visste vad som komma skulle och desperat ville förhindra det.
Jag saknar inte han. Jag saknar honom.
