Flera politiker har haft datorer och mobiltelefoner som kunnat hackas genom att riksdagsförvaltningen inte uppdaterat systemen. Webbkameror och mikrofoner har kunnat öppnats. Berättar DN.
Själv minns jag hur känsliga uppgifter om vapenexport läckte när jag satt i Exportkontrollrådet. Vi hade strikt tystnadsplikt. Jag anklagades för att ha läckt hemliga uppgifter till medierna. Men så här gick det till....
Stämningen var tryckt runt bordet där hemligheter skulle bevaras. Chefen för Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP) tittade strängt på mig, näst högste tjänsteman i ISP - för övrigt en gammal klasskamrat - tittade ömsom uppfordrande på mig, ömsom ner i bordet.
Stämningen var tryckt runt bordet där hemligheter skulle bevaras. Chefen för Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP) tittade strängt på mig, näst högste tjänsteman i ISP - för övrigt en gammal klasskamrat - tittade ömsom uppfordrande på mig, ömsom ner i bordet.
Moderate ledamoten
Anders Björk ömsade skinn mellan ironisk och upprörd. Och de som hade all
anledning att vara rädda för att det kom ut till offentligheten hur de
verkligen röstat i känsliga frågor - det vill säga stick i stäv med vad de
hävdade offentligt - var allvarligt tysta.
Den aktuella frågan var således känslig för flera partier, rådets beslut hade varit djupt upprörande och att skvallra till medierna var absolut inte tillåtet. Likt förbaskat skrevs det om hemligheter i tidningar.... Skandal!!
Stämningen var således upprörd. Och jag var den givna syndabocken, umgicks inte jag med Svenska Freds vapenforskare Henrik Westander? Hade inte Miljöpartiet till och med haft fräckheten att nominera honom till rådet trots att han inte satt i riksdagen? Ville inte MP avveckla all vapenexport? Blickarna talade: Var det inte för jävligt att sådana som jag då hade fått tillträde till detta råd?
Hur var det då? Jo, så här hade läckan gått till: Journalister och fredsorganisationer ville ofta ha ut så mycket som möjligt av de offentliga handlingarna från ISP - vilket de fick efter det att någon tjänsteman på ISP strukit över sådant som klassats som hemligt. Detta skedde emellertid på ett mycket amatörmässigt sätt. Först drog man ut en kopia på den handling som begärts, sedan tog man färgpenna - eller kanske rättare sagt Tipp-Ex - och strök på kopian över de stycken som var hemliga, därefter drog man en ny kopia av den kopian där man strukit över och skickade denna till den som efterfrågat handlingen.
Problemet var bara att ibland skickade man fel kopia. Nämligen den på vilken man gjort överstrykningen. Då var det bara för journalisten eller för forskaren att hålla pappret framför en lampa och sedan läsa vad som var skrivet bakom överstrykningen... Vid några tillfällen fick jag senare själv se sådana utskickade papper - som skickats till olika personer.
Min respekt för den myndighet som, enligt min uppfattning, förskräckligt ofta tänjde på lagen för att kunna säga ja till försäljning av vapen, blev än lägre genom detta. Nästan lika låg som till en och annan politiker i rådet, som ofta körde med ett budskap till medier och sina partimedlemmar och ett helt annat budskap under våra sammanträden. När det gäller vapenaffärer så står hycklerierna som spön i backen. Då som nu.
Den aktuella frågan var således känslig för flera partier, rådets beslut hade varit djupt upprörande och att skvallra till medierna var absolut inte tillåtet. Likt förbaskat skrevs det om hemligheter i tidningar.... Skandal!!
Stämningen var således upprörd. Och jag var den givna syndabocken, umgicks inte jag med Svenska Freds vapenforskare Henrik Westander? Hade inte Miljöpartiet till och med haft fräckheten att nominera honom till rådet trots att han inte satt i riksdagen? Ville inte MP avveckla all vapenexport? Blickarna talade: Var det inte för jävligt att sådana som jag då hade fått tillträde till detta råd?
Hur var det då? Jo, så här hade läckan gått till: Journalister och fredsorganisationer ville ofta ha ut så mycket som möjligt av de offentliga handlingarna från ISP - vilket de fick efter det att någon tjänsteman på ISP strukit över sådant som klassats som hemligt. Detta skedde emellertid på ett mycket amatörmässigt sätt. Först drog man ut en kopia på den handling som begärts, sedan tog man färgpenna - eller kanske rättare sagt Tipp-Ex - och strök på kopian över de stycken som var hemliga, därefter drog man en ny kopia av den kopian där man strukit över och skickade denna till den som efterfrågat handlingen.
Problemet var bara att ibland skickade man fel kopia. Nämligen den på vilken man gjort överstrykningen. Då var det bara för journalisten eller för forskaren att hålla pappret framför en lampa och sedan läsa vad som var skrivet bakom överstrykningen... Vid några tillfällen fick jag senare själv se sådana utskickade papper - som skickats till olika personer.
Min respekt för den myndighet som, enligt min uppfattning, förskräckligt ofta tänjde på lagen för att kunna säga ja till försäljning av vapen, blev än lägre genom detta. Nästan lika låg som till en och annan politiker i rådet, som ofta körde med ett budskap till medier och sina partimedlemmar och ett helt annat budskap under våra sammanträden. När det gäller vapenaffärer så står hycklerierna som spön i backen. Då som nu.
