Förvåningen är stor. I Burma förtrycks ett minoritetsfolk. Rohingua. Trots att Aung San Suu Kyi fått den reella politiska makten. Varför är förvåning stor? Därför att den som är emot det onda med automatik utmålas som god. Det är medielogik.
För sju år sedan skrev jag på bloggen - och fick debattartiklar på samma tema refuserade - om varför det skrevs spaltkilometer om Aung San Suu Kui utan att det någon gång berättades vad hon stod för. Hon var mot militärjuntan. Och för "demokrati och mänskliga rättigheter". Vilken sorts demokrati? Mänskliga rättigheter för vem?
Nu kritiseras hon av Amnesty för att inte motverka "brott mot mänskligheten" och för att inte leva upp till sitt politiska och moraliska ansvar. Hade man haft större intresse av att inte måla i svart och vitt hade ingen behövt vara förvånad.
Så här skrev jag för sju år sedan:
"Oerhört lite har skrivits om vad Aung San Suu Kyi i sak har för värderingar om religioners inflytande över politiken, om diskriminering, om fördelning av ekonomiska och sociala resurser, om hur stort frihetsutrymmet för medborgarna skall vara. Sköter medierna sitt uppdrag egentligen?
Eller är sådant som sker i Asien sådant som alltid skall målas med breda penslar och få färger? Är inte det något sorts kolonialt beteende?"
Samma svartvita mediebild - och politiker och ledarskribenter jamsade med i flock - gavs av Falun Gong. Som utmålades som en genuint god rörelse därför att den stod i konflikt med den kinesiska kommunistdiktaturen. Den som skrapade på ytan, läste dokumenten från Falun Gong, kunde lätt inse att rörelsens ledare var förskräcklig. Att den som är emot något ont med automatik inte är för något gott är tydligen svårt att begripa. Här skrev jag om Falun Gong.
Och hur var det när medierna skrev om Ukraina? Minns ni hur man målade upp Julia Timosjenko som godheten själv? Bara för att de hon var i konflikt med var skurkar... Men hon själv då?
Samma enögda mediebild ges idag av konflikter. Det ÄR ett problem. Som utgör en avgörande del av det som blivit krigsretorik som riskerar att trappa upp och resultera i krig. Att måla i svartvitt, och vägra se bjälken i sitt eget öga, är ett gigantiskt misslyckande som kan få förödande effekter.
