eFolket

Vad finns att säga denna dag när det plötsligt är tio grader varmt och vedhögen ligger och ser sur ut? Jo: I Sörmland är det ont om dagstidningar. Samma ägare, och nästan samma tidning, finns i länets alla kommuner. Konkurrens är det inte tal om. Vilket sätter sina spår. Nu har en nättidning startat: eFolket. Finns här. Jag finns med på ett litet  hörn. I E-folket kan man läsa den här bloggen, vilket alltså innebär att information om att E-folket finns nu kan läsas i E-folket. Kretslopp har ju alltid varit i min smak.

Apropå kretslopp. "Är inte du en sån där miljönisse", kommenterade en fin herre vid biljettluckan på Stockholmsoperan för några år sedan. Ungefär som att "vad fan gör du här, ska du inte vara i skogen och titta på myrstackar...?".

Under mina år som språkrör för Miljöpartiet mötte jag ofta en konstig attityd från omvärlden när det kom fram att jag läste böcker, gillade musik och hade åsikter i kulturdebatten. Jag visste redan då att miljöpartister var osedvanligt kulturellt intresserade - alla övernattningar hos partister i hela landet under femton år gav en tydlig bild av detta. Miljö och kultur, hand i hand. Finkultur och fria teater- och musikgrupper i en enda salig röra.

Men bilden var en annan. Den gav sken av att det mest var vänsterpartister och folkpartister som utgjorde kulturfolket - det hängde väl ihop med att inrökta kulturjournalister haft svårt för naturen. De är ofta rent av rädda för den. Har jag förstått.

För en tid sedan blev det fastslaget rent vetenskapligt, det här med miljöpartisterna... SOM-institutet vid Göteborgs universitet kom fram till att det är miljöpartister och folkpartister som är kulturintresserade och är typiska scenkonstbesökare.

Rapporten visade till och med att klassiska konserter och opera är mest populärt bland miljöpartister. Tja, inte ens det är jag förvånad över. Jag har suttit i åtskilliga gröna kök och samtalat om Verdi, Puccini och till och med deltagit i riktigt nördiga samtal om Jussi Björling... För att sedan surra om vattenmolekylens vandring genom kretsloppet eller det fantastiska med rådjurens graviditet eller lyckan av att i sin hand hålla sommarvarm jord som kryllar av allt det där osynliga livet.

Hur det står till i MP nuförtiden vet jag inte. Många glin med nyliberal anstrykning har kommit in förstår jag. De twittrar att jag är en fossil och/eller tomte. I deras ögon är man det om man inte försvarar allt som språkrören gör och säger.

I de flesta gröna kök där jag har suttit har det klart framgått att man där har prioriterat miljö, kultur och fri tid framför materiell överkonsumtion. Miljöpartister var något av en egen art...  Den sorten är kanske numera utrotningshotad?

Hade jag varit i form för gammal god politisk språkrörsretorik hade jag klämt ur mig något om att miljöpartister ligger främst i evolutionen... Kreativa varelser. Det gäller bara att deras parti också vill fortsätta att göra det...:-). 

Glöm inte eFolket. Visserligen mest om Eskilstuna. Men i alla fall.