På väg till årets sista nyhetspanel. Om det blir fortsättning nästa år vet jag ännu inte. Men idag blir det dubbelt så långt som vanligt.
I övrigt funderar jag på kortsiktighetens förbannelse. Jag har skrivit en del om den. Hur vi skall låna nu, konsumera nu, dra ut vinsten nu. Och följderna av den där förbannelsen.
Nu. Nuet är som en liten ständigt blinkande punkt.
Vi ska ta vara på den där punkten, sägs det. Lev i nuet. Låter fint.
Men att leva i nuet utan att förstå att det är ständigt blinkande punkter i en lång kedja är inget vidare. Att leva i nuet kan vara ohyggligt kontraproduktivt i en tid som vår, i ekonomismens tidevarv. När allt skall ske enligt den förbannade kortsiktighetens norm. När nuet, den där lilla ständigt blinkande punkten, skall fyllas av något annat än vad filosofer menat, när nuet skall "tas till vara", när nuet skall levas i för stunden.
Nästan hela den livsstilspropaganda som driver tillväxtsamhället - reklam som berättar för oss att vi aldrig skall vara nöjda med det vi har göder idén om att leva i nuet trots att den att på väg att bli en dödsfälla.
En författare lärde mig att på bengali kan ordet för igår - kal - också betyda imorgon. Det kan man fundera på om man inte har något mycket, mycket viktigt för sig.
