Jaha, så kommer då nobelpriset i kemi att utdelas på molekylnivå, så att säga. I och för sig naturligt, men likväl ett trevligt återseende för min del. Hela valrörelsen 1994 - det var då MP skulle tillbaka till riksdagen - inledde jag varenda tal på molekylnivå. Vattenmolekylers vandringar. Som bevis för rasismens dumhet och missbruket av ekonomi.
Det visade sig vara ett synnerligen framgångsrikt retoriskt angrepp på den rådande politiken, fortfarande händer det att vuxna kvinnor och män kommer fram och berättar om vad jag pratade om i skolaulerna. Och ska sanningen fram, och det ska den så avdankad politiker jag är, finns molekylerna med som en av de bärande delarna av mina politiska föreläsningar än idag.
För att begripa vad kemipriset handlar om behöver man bättre grundutbildning i ämnet än vad jag fick i Norra Latin, den skräckskola där jag tillbringade drygt sex år av mitt liv. Men när jag slutat förundrats över fysikpriset ska jag grotta ner mig i kemipriset och de små maskinerna som det talas om. Det blir helgens nöje. Ett sätt att slippa funderingar på politiken som verkar över måttan besynnerlig. Ända in på molekylnivå.
Imorgon är det dags för Nyhetspanelen igen. Det finns en och annan besynnerlighet att samtala om... Världen synes vara galen. Ända in på molekylnivå. SVT, Gomorron Sverige, 07,45.
