Nobelpris i litteratur: tippar Ngũgĩ wa Thiong'o men befarar Murakami...

Elena Ferrante. Ville skriva romaner under det namnet. Genom att följa penningflöden har det avslöjats vem hon egentligen är. Kränkande, oförskämt menar många. Hade man gjort så mot män? Frågar en del. Svar: ja.

Vem får Nobelpriset i år? Dylan borde få det, menat vän av dokumenterad ordning.

Själv är jag nöjd över att Tranströmer till slut fick det och än mer över att akademien hade den goda smaken att överraska kritikerkår genom att ge en av mina favoritförfattare - Mo Yan - priset häromåret. Tyvärr smutsades det ner av att kultursideskribenter inte kände till honom utan sökte nåt på nätet ock kastade sig, som om de visste nåt, över honom som regimtrogen fegis. Skribenterna var nog kränkta över att de inte hade läst honom...

Hur som helst: valet av Mo Yan förlåter nästan  akademiens val av V.S Naipaul, vars texter spytt ut fördomar i gränslandet mellan meningslös oförskämdhet till skabbig rasism på tvivelaktig prosa. Den totala förtåtelsen kom när akademien hade den goda smaken att tilldela Svetlana Aleksijevitj priset förra året.

I år då? Yasar Kemal har inte utkommit med något nytt tyvärr, och åren har förstås förflutit sedan hans stora berättelser skapades. Han borde fått Nobelpriset i litteratur för länge sedan. Tyvärr dog han dessutom förra året.

Så vad 2016? Jag tippar den store berättaren  Ngũgĩ wa Thiong'o men befarar Haruki Murakami.

Den förstnämndes bok Floden mellan bergen läste jag första kvällen när jag flyttat från den splitternya bostaden i Sollentuna Centrum till den omoderna lilla kåken med utedass och brunn på gården i Kåsta utanför Vingåker. Det blåste i träden och knarrade i huset som om det försökte vänja sig med sin urbana inflyttade utböling. Floden som rann mellan världarna i boken var förvisso större än floden som rann mellan den utfyttade stockholmaren och ägarna av den lantliga miljön men nog fanns likheter också... om än i fredligare och mer lättövervunna vadställen. 

Som vanligt befarar jag alltså att Haruki Murakamis fans lyckats dupera Svenska Akademien, vars i detta sammanhang ledande ledamot lär har släktingar som trycker på.

Murakamis böcker har jag läst, den ena efter den andra, för att hitta någon sorts klo i slutet av alla textmassor. Jag har aldrig hittat någon. Det kan vara så att japanskan är svår att överföra till svenska. Det kan också vara så att västerländsk och japansk litterär kultur skiljer sig så ofantligt åt - lika upplyftande kinesisk litteratur kan kännas, lika obegriplig och trög kan japansk vara. Enligt min ringa uppfattning.

Ska Dylan få priset så må det bli i år. Del två av hans memoarer väntar, och det är inte säkert att just den stärker hans ställning i Akademiens ögon.