Kol dödar. Och det är ingen slump vilka människor vi är redo att överge
för tillväxtens skull, skriver två forskare - Irma Allen, KTH Environmental humanities laboratory och Anna Kaijser, Tema miljöförändring Lindköpings universitet - inför regeringens beslut om
brunkolet.
Utdrag ur artikel på DN:s kultursidan:
"Under en vecka i maj samlade kampanjen Break free from fossil fuels över
30 000 personer på sex kontinenter i 20 koordinerade ickevålds-aktioner
mot den fossila industrin.
Som en del av aktionen Ende Gelände (”hit
men inte längre”) blockerade 4 000 aktivister Vattenfalls kolgruva i
Lausitz i tre dygn. ”Vi är investeringsrisken” var ett av aktionens
budskap, riktat till företag som investerar i fossila bränslen: de
kommer att mötas med motstånd.
Genom blockaderna visade aktivisterna att
de är beredda att omsätta sin paroll i handling. Miljöpartiets språkrör
Gustav Fridolin, som inför valet 2014 bar omkring en kolbit som
protestsymbol mot kolutvinning, slog efter Ende Gelände fast att han
inte kunde ge sitt stöd till aktionen, då den var olaglig.
Vilka andra
civila olydnadsaktioner vill Fridolin fördöma? De som utfördes av Rosa
Parks? Ken Saro-Wiwa? Berta Caceres?"
I tidernas begynnelse - jag var dock språkrör för MP - skrev jag en essä i Anarkistisk Tidskrift på temat "Rollen som människa och individ väger alltid tyngre än alla andra roller"... Med andra roller menade jag rollen som "vi bilägare", "vi som bor i villa", "vi som bor här", "vi inom LO", "vi språkrör" eller "vi statsråd". Blir identiteten den roll man uppbär i sitt cv tyngre än den man i grunden är ligger vi risigt till, vi blir skådisar på en scen. Därför borde Gustav Fridolin, precis som han gjort tidigare, stått för det han stått för tidigare: civil olydnad, som sker öppet, utan fysiskt eller mentalt våld där man tar sitt straff ryms inom demokratins kärna.
Ende Gelände, bästa miljöpartistiska statsråd och riksdagsledamöter.
Respektera åtminstone i någon grad de som burit partiets stafettpinne före er.
Uppträd inte som nyttiga idioter för en utveckling ni är valda att förhindra, en utveckling som så många av partiets förtroendevalda före er har slitet - många gånger ideellt - för att uppnå.
