Ska politiker få recensera medier?

Miljöpartister skall inte recensera medier. Så skriver språkrören i något som kan beskriva som en uppförandekod för miljöpartister. Inte bara för statsråd, utan för miljöpartister i allmänhet...

Jag har funderat på det där sedan brevet skrevs och finner det alltmer tvivelaktigt. Politiker skall visst kunna recensera medier. Det politiker inte skall göra är att ifrågasätta mediernas yttrandefrihet, deras rätt att verka, snoka, leta, gräva, vara obekväma för makten.

Men att inte få kritisera det man läser är en helt annat sak.

Medier skall få verka fritt, men kunna kritiseras. Också av en miljöpartist i Lund, Säffle eller Kiruna. Vilket således inte är i linje med den "uppförandekod" som undertecknats av språkrören.

Har då inte det ledarskap man så ofta talar om - språkrör betonar numera ständigt att man är ledare för partiet, inte det som var syftet med att välja språkrör, nämligen att man skulle vara företrädare - gått alltför långt?

Erdoğans eller Putins kritik av medier sker i en kontext som skiljer sig från  kontexten när miljöpartisten Stina Svensson kritiserar media - eller till och med när Maud Olofsson eller Göran Persson, Torbjörn Fälldin eller Olof Palme framfört kritik och "recenserat". 

Till och med kungen gav sig igår tydligen rätten att recensera medier... Han kritiserade att han ofta förlöjligades. Vilket han har full rätt att göra, anser jag så republikan jag är. 

Men numera skall tydligen miljöartister i tysthet acceptera vad som helst.

Historielösheten tycks djup när man betänker hur medierna behandlade Miljöpartiet de första åren, t ex hur journalister missbrukade det faktum att partiets beslutande möten var helt öppna för dem - numera påbörjar man inte möten om det finns risk att utomstående kan höra - och man i teve kunde uppleva vinklade reportage som verkligen utnyttjade situationen för att förlöjliga.

Kritik var befogad. Vilket efteråt ansågs också av en del berörda journalister kan jag avslöja.

Själv svarar jag helst på frågor via mejl, av den enkla anledningen att svaren därmed inte kan vinklas hur som helst - erfarenheten visar att så kan bli fallet, vilket är värt kritik. När Anna Hedenmo, i Min sanning, bad Per Gahrton fundera på varför jag blivit vänsterpartist -  vilket för övrigt också Maggi Strömberg påstår i sin nya bok - är det värt kritik eftersom det sprids en lögn.


Således. Skall  politiker inte få kritisera när medier klipper och klistrar alldeles förfärligt i en intervju för att det skall stämma med det upplägg man har arbetat med många timmar? Sånt har förekommit, vilket var och en vet. Jag har tidigare skrivit om flera sådana exempel.

Att politiker inte skulle få recensera hur SvD påbörjade det som uppenbarligen såg ut som "Kampanj Sverige in i Nato" för några år sedan ter sig rent förfärande. En sorts omvänd putinism.

Tanken att  politiker från t ex Green Party i USA inte skulle få recensera  Fox News ter sig helt groteskt.

Så. Politiker har full rätt att kritisera innehåll - recensera -  om man finner det rent bedräglig, vinklat eller på annat sätt uselt.

Kritisera är inte samma sak som att försöka hindra medier att granska - det är skillnad på kontexten i Turkiet och Sverige. Det är skillnad på despoten Erdoğan och partimedlemmen Stina Svensson.

Rätten för politiker att kritisera, och recensera, är inte minst viktigt i en tid när gränsen mellan riktig journalistik och vad som är marknadsföring alltmer suddas ut - typ SvD- journalist som gör en Volvo-sponsrad intervju i en Volvo och Aftonbladet som låter en journalists lön betalas av Telia.

När hamnar vi där att en tankesmedja, som jobbar för ett parti, börjar bekosta en journalist i någon ekonomiskt hårt ansatt tidning? Omöjligt? Tja, nyss var det omöjligt att en tidning skulle låta en journalists lön betalas av Telia, eller att Volvo skulle sponsra en intervju för redan skattefinansierade SvD.

Medier som är helt beroende av staten blir lätt statens lakej för att kunna överleva - och medier som är helt beroende av reklam har oändligt svårt att på allvar analysera det konsumtionssamhälle man är beroende av. Det är ett demokratiskt dilemma. Och ett planetärt eftersom vi är på väg att konsumera sönder planeten.


Den som inte inser att det är fullt legitimt - även för miljöpartister - att offentligt fundera över vad som är fejk och inte fejk, en iscensatt bild eller en verklig bild, är ute på hal is - även om den säkert tilltalar en del journalister. Som dock kan ta även det som ursäkt för att göra en grej i en tid när drevet går.


Jag är övertygad om att den politiker som gnäller över all kritisk granskning dömer ut sig själv. Men lika övertygad om att den politiker som stillatigande låter drev, som t ex mot Mona Sahlin, eller under tystnad accepterar direkta felaktigheter och fuljournalistiska vinklingar dömer ut sig själv... och medverkar till att medierna blir sämre än de annars skulle kunna vara.

På samma sätt som medier som inte kritiskt granskar politiker skulle medverka till att dessa blir sämre än de annars skulle vara.

Så, Stina Svensson, det är din samhälleliga plikt att våga kritisera också medier. Trots att du fått dig tilldelad en uppförandekod.