Långfredag. När jag var barn så var det mesta stängt, Ben Hur var den enda film som visades och i TV var det nästan svart. Hemma var det ingen som trodde på vare sig det ena eller andra vad gäller gudomar, men ändå var det lite annorlunda än vanligt, farsan kunde till och med ta ledigt från firman, några marsipankycklingar och tryffelägg började försiktigt avnjutas, en läsk kunde komma fram på bordet på påskafton.
Ingen var troende hemma men morsan var noga med att jag inte skulle sticka ner till Norra Latin och spela fotboll - på den plan som Stockholm hade råd med på den tiden då staden inte var så rik - av hänsyn till de som var troende, det var liksom deras dag. Dom trodde ju, eller låtsades i alla fall tro, att "jorden skakade, klipporna rämnade och gravarna öppnade sig" (Matteus 27: 50-52) när gudens son gav upp andan. Ja, jisses.
Kanske är det illa med hänsyn till troende att lägga in det här klippet - eller också är det tvärt om.
Trevligt att du läst inlägget - kommentarsfältet är stängt, men vill du kommentera eller rätta något i inlägget kan du skriva till synpunkterschlaugse@gmail.com
