Årets sista julkväde

Gryning denna julaftons tidiga morgon, månen vandrar stillsamt över fjärden in över skogen, och jag - trots min avdankade ställning - kan inte låta bli att, som ännu livs varande politiker, fullfölja traditionen att julekväda. Sålunda vänder jag mitt ansikte mot öster, i riktning mot riksdagskvarteren, och kväder med uppgiven stämma:

Ack och ve, jag är ju bara

en bland besserwissers skara

som av dumdrygheten lider

i dessa julekvädestider.

Ack och ve, så lätt det är så här breve

- på bloggen och i teve -

berätta om politikerns dumhet och brist

 ja, man låter ju lätt som en sån där haverist.

Men, ack och ve, o, politiker kära,

jag har ju själv i tid varit så nära,

att jag ännu inte mist

politikers dumhet som brist.

Ack och ve, i denna julekvädestid,

när månen vandrar sin tysta bana

jag önskar eder alla en fröjdefull frid

och hoppas själv på en bättre vana.

Och förresten skall jag erkänna en sak,
att i huvudet längst där bak,
önskar jag att jag själv vore minister.
Se där ytterligare en av mina brister.

Till samtliga läsare - såväl de som gillar det jag skriver som de som ogillar det jag skriver - önskar jag en god helg. Varför inte inleda, eller avsluta, eller när som helst, med att avnjuta en av de mest fullkomliga sångarinsatser som någonsin gjorts. Så fjäderlätt i passager när alla andra låter ansträngda, så elegant frasering, så sanslöst vackert. Man behöver verkligen inte vara troende för att ögonen skall bli röda:

Stefan Löfven kävde finns här.
Anna Kinberg Batras här.
Småttingarnas här.

Ursäkta den inledande reklamen som kan dyka upp några sekunder.