Retro: Angående ett av de stora misstagen...

En krönika från tiden då man blev kallad USA-fiende om man ifrågasatte kriget i Irak:

Låt oss säga att Vita Huset och Pentagon till 90 % är säkra på att det finns tre troliga terrorister i trakten Marsjö-Byle-Ekesjö, strax utanför Vingåker. Låt oss sedan säga att man för att utradera dessa eventuella terrorister beslutar att göra ett flyganfall på låg höjd.

De boende i de tre byarna hinner inte reagera när två flygplan plötsligt dyker upp över skogskanten och släpper ett tiotal bomber. Klockan är tjugotvå minuter över nio på kvällen. I ett av husen nattar en pappa sina två döttrar, i ett annat avslutas just ett barnkalas, i fem av husen sitter familjer samlade och ser på Big brother.  I ett av köken står en ensamstående mamma och diskar. 

Samtliga dör vid flyganfallet. Totalt dödas 28 människor, varav åtta små barn. Tretton kvinnor, tolv män och sex barn blir så pass skadade att de dör inom tjugofyra timmar. Ett tjugotal människor blir skadade när hus rasar in, tre hundar blir ihjälklämda. På Tisnarvallen ligger två bomber som inte utlösts. Vägen mellan Marsjö och Byle är söndersprängd. Det brinner i en äldre loge där två hästar bränns inne. Skolan i Ekesjö har sprängts.

En av de tre troliga terroristerna skadas allvarligt. De två andra fanns inte i området, däremot dödades tre av deras syskon i anfallet.

Skulle vi som drabbats älska USA efter detta? Skulle vi jubla över kampen mot terrorism och ta George W. Bush till våra hjärtan som en frihetshjälte som räddar vår värld? Eller skulle hatet slå rot i våra hjärtan? Skulle känslan av hämnd ligga och gnaga i våra tankar?

Nu skulle naturligtvis USA varken flygbomba Marsjö eller Byle eller någon annan ort i Sverige. Det vore fullständigt otänkbart. Jag menar, vi som bor här är ju för det mesta vita och har våra rötter i den kristna traditionen. Vi har människovärde och ses som individer. Till skillnad från den svarta massa som bor i de byar i Somalia där amerikanskt flyg gjort exakt det som jag beskrev ovan. Plötsligt dök man över skogskanten, bombade sönder och samman totalt urskiljningslöst. Men det är ju bara afrikaner. Så då är det väl inte så noga. Eller?

USA:s sätt att agera skapar betydligt mer terrorism än det motverkar. Hade jag bott i någon av de byar i Somalia, Irak eller Afghanistan där amerikanska flygraider dödat och lemlästat människor urskiljningslöst - i demokratins och frihetens namn – skulle jag inte längre tro på den demokrati och den frihet det talas om. Skulle mina barns armar sprängas bort av klusterbomber när de leker utanför huset skulle jag förmodligen inte kunna värja mig från att hatat skulle växa inom mig, särskilt om mina livsvillkor redan tidigare var hårda, sjukvård inte existerar och jag förväntade mig att mina grannar skulle bombas sönder av missiler nästa vecka. Bättre är inte jag. Förmodligen inte så många andra heller. Risken är stor att jag skulle jag vara ett lätt byte för de fundamentalister som bygger sin strategi på bilbomber, självmordsbombare och löften om ett gott liv efter döden.

Det är detta som är det tragiska i den amerikanska strategin. Den saknar varje uns av utanförperspektiv. Vi som hävdade att det skulle gå som det nu går i Irak – hat, inbördeskrig och hundratusentals döda och handikappade – uppfattades av många som ”terroristernas vänner”. Den dåvarande moderatledaren Bo Lundgren försvarade USA:s agerande med att ”amerikanarna offrade miljoner soldater för att rädda oss i Europa från Hitler och nu är det vår tur att stöda USA” och att vi som var kritiker gick i terroristernas ledband. (Nu var det visserligen inga miljoner amerikanska soldater som dog i andra världskriget – det var 300.000, vilket är förskräckligt nog. Däremot dog 18 miljoner ryssar i kampen mot nazisterna).

Vem har egentligen vunnit kriget om terrorismen? Svaret är självklart. Det är bin Laden och det har skett med hjälp av USA. Det finns idag fler självmordsbombare än någonsin, det finns mer grogrund för terrorism än tidigare och i såväl USA som EU växer ett gigantiskt övervakningssystem fram. När den moderate försvarsministern nu förordar att svensk myndighet skall ges rätten att läsa all e-post över nationsgränsen, i kampen mot terrorism, är det samma sak som om myndigheter skulle ges rätten att öppna utrikes brev för att ta del av vad som skrivs. Sådana samhällen har funnits i vår närhet, de bröt samman när kommunismen krossades i Östeuropa.

Skratta gör bin Laden, där han nu sitter och förundras över hur enkelt det var att få västerlandets ledare på sin sida i kampen mot demokrati och de värden vi lärt oss uppskatta.

Krönika införd i bland annat Katrineholms Kuriren 2007.