söndag 1 november 2015

Elin Wägner: "Mitt hjärta är så fullt av hans lilla person..."




Tänkte rodda ner mig i något annat än politik och nutida elände den närmaste halvtimmen, medan kaffet bryggs och gryningen anländer.

Så här kommer en berättelse om en kändis från flydda tider: John Landquist. Han var en ganska dekadent tjugosjuåring när han som hastigast träffade Elin Wägner sommaren 1909. Han var filosof och litteraturkritiker förutom att vara dekadent.

Då  - det vill säga 1909 - anade vare sig han eller Elin Wägner att giftermål låg bakom hörnet. Ingen annan heller förmodligen. Att formalisera förbindelser var ingenting man förknippade med vare sig de dekadenta unga männen som höll till i sällskapet Les quatre diables, eller med de unga självförsörjande kvinnorna som Elin Wägner skrivit om i boken Norrtullsligan.

Les quatre diables - De fyra jävlarna - var namnet på en litterär studentkrets i Uppsala. Namnet var hämtat från en novell av den danske författaren Herman Bang. Övriga tre jävlar var Sven Lidman, Sigurd Agrell och Harald Brising.

Den unge Sigfrid Siwertz - som så småningom kom att lägga beslag på Elin Wägners kärlek - gjorde vad han kunde för att platsa och lyckades så småningom. De fem jävlarna behöll dock namnet. 

John Landquist lyckades väl inte leva upp dekadensens höjder precis. Han hade visserligen haft ett förhållande med den tio år äldre Maria von Platen, som tidigare haft ett förhållande med Hjalmar Söderberg, men det kan ju inte klassas som så oerhört dekadent. Mer spektakulärt var förstås att en av de kvinnor som han haft återkommande förhållanden med så småningom sköt sig.

Vad kan man mer säga om den mer rebelliska sidan av John Landquist? Jo, han gav sig helhjärtat in i Strindbergsfejden - självfallet på Augusts sida när denne sågade både Karl XII och stora delar av det svenska etablissemanget med fotknölarna. Verner von Heidenstam och Sven Hedin tillhörde offren. Klokt nog, kan man ju tycka.

Men Elin Wägner då? Ja, hon hade - efter ungdomsår som höll på att sluta i förskräckelse - slagit igenom "som humoristisk och bitsk skribent" i Dagens Nyheter. Hon hade börjat engagera sig i rösträttsrörelsen och skrivit en skandalomsusad bok (Norrtullsligan) om kvinnor som tänkte som män om det där med rättigheter och friheter.

Någon större entusiasm hade, som jag nämnde, inte utvecklats från någondera sida, den där sommaren då Elin och John mött varandra.  Bättre skulle det bli i augusti året därpå. Elin hade fyllt 28 år och arbetade på Idun, vars redaktionschef hade haft modet att ge John Landquist uppdraget att skriva en artikel med anledning av Gustav Frödings 50-årsdag. Han var ju en radikal litteraturkännare, John. Och en outsider som Fröding var ju något annat än Verner von Heidenstam och slikt - även om man nu inte skall negligera den senares diktsamling Vallfart och vandringsår, i vilket han framställer sig som vinpimplare, dagdrivare och livsnjutare i ett.

Hur som helst: Elin och John började umgås, och tre månader senare hade de, utan större åtbörder, gått och gift sig. De två kändisarna hade låtit sig bindas i äktenskapets formella band - trots allt man hade gjort och skrivit. Det är skillnad på teori och praktik.

Hur som helst: Elin Wägner var ung, vacker, intelligent och redan då synnerligen analytisk men kunde tydligen kombinera detta med förälskelsens förvirring. Eller om det nu var det där bekräftelsebehovet efter yngre år med missräkningar och svek.

John hade kanske tänkt sig att få en hustru som, trots allt, skulle bli som hustrur skulle vara på den tiden. Visserligen var John radikal och modern, men som sagt: det är skillnad på teori och praktik. Kanske hade John haft lite väl mycket kontakt med Elle Key och fått för sig att Elin nog skulle lära av henne. Enligt Key hade kvinnan att välja mellan familj och yrkesarbete. Antingen – eller.

Det John inte visste var att Elin Wägner också haft brevväxling med Key. Och inte alls höll med.

Medan Key menade att en kvinna som tvingades – eller ville - välja yrkesarbete måste låta detta vara av den art att de värnade hennes moderlighet. Således: kvinnor bör, om de skall skaffa sig ett yrke, välja arbete inom sjukvården eller barnuppfostran där deras ärvda moderlighet kunde få utvecklas. Valde kvinnor andra yrken riskerade de att tappa den ärvda förmågan till vårdande. Vilket på sikt skulle drabba även hemmen. Visst kunde kvinnan också bli arkitekt, men endast om hon då ägnade sig åt att rita lekrum och barnstugor.

Detta var ingenting Elin Wägner ställde sig bakom. Jämställdheten skulle gälla över hela linjen. Punkt. Det handlade inte om antingen – eller. Det handlade om både – och. Både familj och yrkesliv. Och yrkeslivet skulle inte ha några inskränkningar, kvinnor behövdes på allehanda områden, oavsett om de kunde få utrymme för moderlighet eller inte. Kvinnor kunde självklart bli arkitekter som ritade vad som helst.

Lite pittoreskt är alltså att både Elin och John brevväxlade med Ellen Key och att denne minsann varnat Elin, ty John var inte bara en framtidsman utan också ”en erotiskt mycket intensiv natur, som ej alls nöjer sig med skrapkakor från F.F.K.R (Föreningen För Kvinnans politiska Rösträtt). Amen”. Hon uppmanade Elin att låta Saken – det vill säga kampen för rösträtten – vila för att istället tänka på Maken. (Citat från brevväxlingen finns bland annat i Boel Hackmans utmärkta bok om Elin Wägner.)

John hade också skrivit till Ellen Key, han hade begeistrat beskrivit hur han träffat en ny kvinna och det var ingen måtta på det hela: ”Jag kände behag i hennes väsen i alla yttringar och skiftningar, och inom kort visste jag att sådan, just sådan skall den vara som passar mig att leva med… Och denna flicka älskar mig nu med alla en kvinnas djupaste och starkaste instinkter, älskar mig som man blott kan göra när man vet att man vill lefva lifvet samman med en människa.”

Och så smäller han till med, som i övertygelse att han skall chocka Key: ”Vi skola gifta oss. Ni känner henne. Det är Elin Wägner. Ni finner det lättsinnigt. Ja visst, ty vi äro lättsinniga. Vi äro lekkamrater och höra ihop”.

Elin berättar å sin sida för Ellen Key att hennes hjärta smälter  - "mitt hjärta är så fullt av hans lilla person" - när hon ser John på morgonritten utanför sitt fönster. Men inte bara den. Elin Wägner hade fullt upp med den bok som, mer än någon annan bok, skulle förknippa henne med kampen för kvinnlig, och allmän, rösträtt. Sin andra roman: Pennskaftet.

Boken blev en succé. 

Dock hade inte alla den uppfattningen att äktenskapet var en succé. Inte något från Elins släkt var närvarande vid vigseln, de närmaste hade inte ens träffat John. Fader Sven hade inte bidragit till bröllopsmiddagen, vilket enligt rykten gjort Elin riktigt upprörd. Och inte lär släkten haft Elins böcker liggande synligt därhemma heller. De där böckerna var ingenting som gladde vare sig prästsläkten - på den biologiska moderns sida - i Berg eller den konservative fadern i Helsingborg. Lika lite som den där Strindbergs böcker, som svärsonen inte bara ansåg läsvärda utan också skulle komma att ge ut - ja, utgivningen skulle omfatta alla Strindbergs skrifter.

Augusta Wägner, Elins styvmor, skrev brev till en väninna och beklagade sig över sakernas tillstånd: ”Elin har ju haft en sällsynt framgång med sin sista bok, men vi är inte så förtjusta i den…" Det där med rösträtten må väl vara hänt, men "människorna i den är så simpla tycker jag". Och så var det då det där med fria förhållanden.

Hur som helst med den saken. John Landquist kastade sig själv ut i debatten om kvinnlig rösträtt på just det äktenskapliga temat. (Strindberg hade för övrigt förordat kvinnlig rösträtt redan i Giftas 1). John  skrev i en festskrift, utgiven av Idun med anledning av den sjätte internationella rösträttskongressen i Stockholm 1911, att det är gott att vara gift med en rösträttskvinna. Han dristar sig att ge råd till andra män: ”En man borde betänka sig två gånger innan han inlåter sig i en allvarlig förbindelse med en icke-rösträttsvkinna. Tryggare, säkrare, roligare blir det i varje fall med en som har rösträtten på programmet.”

Å, andra sidan visade det sig att äktenskapet inte höll mer än 12 år. Om man nu kan kalla det bara med tanke på att John Landquist förmåga att i viss mån av leva upp till ungdomsårens dekadens,  genom att inte bara uppskatta kvinnor på armlängds avstånd. Och Elin Wägner hade fått sin dos av bekräftelse. Något barn blev det inte. Vilket nog berodde på en lika olaglig som illa utförd abort i unga år, utförd i London.

John och Elin hade brevkontakt under årens lopp. Vad hon ansåg om sin forne makes generalangrepp på Astrid Lindgren vet jag inte - Pippi Långstrump var något obehagligt som krafsade på själen, enligt litteraturkritikern. För övrigt hade John börjat känna viss beundran för Hitler, något som gjorde Elin Wägner rasande. Själv hade hon då - "likt en vårflod i september" - hamnat i sitt livs förälskelse. Det gick inte så bra, men var nog värt besväret i alla fall. Vilket jag skrev om här.

Jaha, kaffet är klart - malet och bryggt. 
God morgon!

10 kommentarer:

  1. Hej, kan du inte utveckla den där skillnaden mellan Wägner och Key? Vore intressant. Fridolin ägnade en del kongresstalstid åt Key för några år sedan, och du har ägnat sådan tid åt Wägner vet jag. De två verkar haft olika uppfattning om vad som är en kvinnas roll i samhället. Vill veta mer!
    Nyfiken grön

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fridolin har alltså ägnat en del tid åt Key i spökhuset riksdagen. Intressant! Och Schlaug har ägnat stor tid åt Wägner. Besökt hennes hus bland annat. Fast han har även ägnat tid åt Key och Florence Nightingale. Det vet den som följt bloggen ett tag. Fast vi vet inte hur stor tid.

      Åsa Moberg har ägnat tid åt Florence Nightinggale, eller rättare sagt människan bakom myten. Hur mycket tid vet jag inte. Eller hur mycket hon ägnat de andra tid. En del påstod att Florence var rasist. En del påstod att hon var en ängel. Hon tog hand om soldaterna inte minst. Änglalikt. Tog hand om krigets offer, som Wägner talade om och ansåg inte ens borde existera. Inga krig inga krigsoffer. Vårt dagens sjukdomssystem har Florence N varit med om att grunda. Det är det hon bör bli ihågkommen för. Kanske inte minst för att hon själv tidigt var svårt sjuk. Något dessa kvinnor verkar ha haft gemensamt är klen hälsa. Och en stark vilja. Vet inte hur det var med Key. Men det hindrade dem inte från att fullborda sin uppgift. Sitt kall.

      Är en kvinnas roll att vara en motpol till mannen? Utan motpoler ingen kunskap? Elin Wägner talade mot krig, för naturen och att kvinnorna borde vara kvinnor. Göra skillnad. Hon talade alltså om olika roller. Florence N "tog hand om offren" och var en driven av sitt kall. Key ansåg också att kvinnor har en uppgift. Så varför betona olikheterna? De jobbade alla för att synliggöra kvinnors roll i samhället. På olika sätt och ur olika perspektiv. De var motarbetade av patriarkatet och av kvinnor. Och det gäller ännu i dag. Feminismen av idag vill betona likheterna. Allt en man kan en kvinna göra och bör göra. Det är en viss skillnad på att kunna göra och att man bör göra något. Fler kvinnor i bolagsstyrelser t.ex. Varför inte låta männen leka färdigt där.

      De föll nog själva i fällan dessa föregångarkvinnor och ägnade alltför stor tid åt det som skiljde dem åt. Idag faller man i samma fälla och påstår att inget skiljer män och kvinnor åt. Men man kan gott påstå att det var bättre förr. Den mänskliga evolutionen verkar att ha hakat upp sig. Och det kan göra att vi ställs utanför evolutionen eller tvingas börja om.

      Lisbeth

      Radera
    2. Är en kvinnas roll att vara en motpol till t.ex. John Landqvist? Hans angrepp på Astrid Lindgren och Pippi var inte det ett angrepp på starka kvinnor? Inget barn kan äta en hel tårta eller lyfta en hel häst lär han ha sagt. Sant! förvisso! Intellektuellt sant, Men var det i själva verket kvinnors styrka som skrämde? Men som också tände honom, Så länge han kände sig intellektuellt överlägsen.

      Han valde ju Elin Wägner. Denna kloka kvinna. En kvinna som sa "Mitt hjärta är så fullt av hans lilla person.." Kan det vara så att kvinnans uppgift är att förädla känslan hos mannen. Och att det är den uppgiften, vi mänskligheten nu står inför. Att förädla våra känslor. Att vara intellektuell är en sak, vishet en annan, Utan intellekt kan vi inte tänka. Så tack för mannen och kvinnan, Varandras motpoler.

      Lisbeth

      Radera
    3. Rättelse: Florence N har naturligtvis inte grundat något sjukdomssystem utan vårt sjukvårdssystem :)
      Det som vi har idag.

      Radera
  2. Dags för sångskriveri: "The Ballad of John and Elin"?

    Fred Lane

    SvaraRadera
  3. Tack för den!

    Ja, teori och praktik är lite olika. Eller, skulle jag säga, de är intimt (jodå:) sammankopplade. Annars fungerar inte äktenskapet.

    SvaraRadera
  4. Tänk så trevligt med ett fält som håller sig till god ton!

    /Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snälla "anonym", du kan sluta låtsas vara Mia, samt flertalet anonyma skribenter. Är det verkligen så svårt för dig att förstå att du är avslöjad?

      Radera
    2. Jag har funderat på hur man ska förhålla sig till dig "anonym", Mia, eller vad du nu heter idag. Om du faktiskt lider av multipla personligheter så tycker jag synd om dig och vill inte driva med dig för att du fortsätter trots att du nu vid flera tillfällen fått förklarat för dig att du är genomskådad och avslöjad.

      Igår var du Mia ett tag, sen blev du signaturslös, sen blev du hårdrockare gillandes Ozzy som från ingenstans kallade Lincoln för jätte-cyklop och listade dessutom dina egna alter egon Mia och "anonym" i listan på alla du påstod att Lincoln attackerat trots att han inte ens kommenterat i inlägget.

      Om vi inte kan stänga av anonym kommentering så att ingen kan ha flera personligheter så får jag väl helt enkelt peka ut för dig när du hoppar till en ny personlighet. Jag kommer att göra det från och med nu, och skriva under med signaturen Städpatrullen. Du anonym, Mia, hårdrockaren, och alla andra jag du har, kan väl inte ha något emot det eftersom du mellan varven byter till en av dina jag som alltid klagar på nivån på kommentarerna här. Du borde uppskatta det faktiskt.

      /Städpatrullen

      Radera
  5. Litteratur kritikern Landqvist kom undan för lätt! Men han och andra med samma inställning spökar . Jag hoppas att Elin Wägner har ro trots att jag då och då hoppas att hennes tankar skulle komma fram. Skulle hon kunnat genomskåda ordflödet som döljer att de styrande inte har några långsiktiga lösningar. Tänk om hennes 10 punkter om den frivilliga fattigdomen kunnat genomföras!. Då borde Sverige haft bättre utgångsläge i att leda en omställning till en hushållning med resurserna på vårt enda jordklot. "Hur tänker du människa?" skrev hon 1937 när hon såg att nytt krig var på gång. Hon försökte visa på det orimliga i att politker var inne på att lindra krigets verkningar istället för att stoppa det som orsakade krig. Stockholms politiker beslöt att bygga skyddsrum och köpa gasmasker. Elin och andra Fredskvinnor ville påverka att det hårda krigsskadestånden som Tyskland skulle betala mildras eftersom tappet på riktiga pengar skulle minska återuppbyggnaden. i Tyskland och vara en grund för Hitlers makt. Vad tvingas vi lappa på nu som orsakar problem istället för att göra radikalt nytt?. Helt klart är det fel at tjäna pengar på pengar. Hur många skulle verkligen lämna landet om riksbanken fick makten över penningmängden och inte tog ränta men bestämnde nogare än Gunnar Sträng på 1960-tale vad som ska byggas och var.. Vi har fler bostadslösa än rika! varför ska de då få bestämma? Folk måste bo någonstans så att äga hyreshus borde vara en säker inkomst. Behålla och förbättra infrastrukturen på landsbygden skulle ge möjligheter att förverkliga Elin Wägners idé om bo och leva och arbeta demokratiskt i måttfulla politiska sammanhang på landsbygden. Tycker tant Barbro

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.