söndag 29 november 2015

Böcker, bokhyllor, bibliotek

En lägenhet skall rensas, ett liv är avvecklat. Tomt. Möbler plockas ut. Bokhyllan står kvar än en stund. Böckerna finns kvar. De blir de sista som lämnar lägenheten. Bibliotek är på något sätt vackert. Bokryggar, massor av ord, skrönor, kunskap och erfarenheter finns där. En känsla.

Jag har bett om att få väggarna fyllda med bokhyllor med mina böcker om jag tvingas iväg till något äldreboende när tiden kan bli mogen för sådant. Böckerna värmer. Såväl mot kylan som tränger in genom väggarna som rent mentalt.

Hemma finns böcker överallt, i arbetsrummet finns facklitteraturen, i köket finns böcker som ramlat in, i sovrummet böcker som är på gång, i teverummet uppslagsböcker - att söka i gamla uppslagsverk där man kan se hur beskrivningar av händelser, personer och idéer förändras genom tiderna - i ateljén konstböcker, i biblioteket den saliga blandningen, i gästrummen de där böckerna som blivit kvar när barnen flyttat ut. Överallt finns dom. När jag bor på hotell väljer jag helst hotellkedjan som har böcker utefter väggarna. Jag undrar ibland var detta kommer ifrån - kanske från föräldrahemmet, bokhyllan var inte jättestor men stämningen blev alltid så bra när farsan satte sig med en bok, de få stunder han inte jobbade eller var på resa mellan huset på landet och företaget i stan. Redan när jag gick i skolan fyllde böcker pojkrummets väggar tillsammans med samlingen av ölburkar.

Jag tänker: den dag allt finns i paddan försvinner alltihop med en knapptryckning. Precis som vår tids historia försvinner - handlingar som bara finns digitalt, bilderna som samlas digitalt, möbler med kort bästföredatum, hus byggda för korttidsboende, fönster av klent virke... Själv bor jag i ett gammalt hus där fönstren är av evighetsvirke, dörrarna massiva, golvplankorna lagda för att hålla fyrahundra år, elementen tunga och med livstid för generationer. Inte så rationellt, men själfullt. Inte så lättstädat, men trevligt att städa. Inte så moderiktigt, men väldigt riktigt. Som böcker.

Böcker som vandrat mellan läsare. Böcker som andra, för länge sedan, har klottrat i, kommenterat, strukit under, markerat. Farfar, som jag inte kände, Elin Wägner som noterat, främmande människor som kommenterat, kompisar som strukit under. Böcker skall klottras i - nej, inte klottras som klotter, utan som kommenterande noteringar. Gärna respektfullt och försiktigt.

En gång i tiden var det en konst att skriva böcker. För hand. Ett hantverk. Så kom skrivmaskinen och texterna förändrades lite grand, men fortfarande var man för det mesta noga med orden. Fortfarande ett hantverk. Sen kom ordbehandlarna, datorerna och nu skrivs alltför många ord därför att det inte längre än ett hantverk. Inte ens en konst. Så kanske är det så att det är lika bra att de alltför många orden i så många nya böcker snart bara finns på läsplattan så de med en knapptryckning kan försvinna från historien.

Kommer man till en främmande stad och frågar efter biblioteket, kan man dra en del slutsatser. Finns det inget bibliotek kan man fundera på varför - är det materiell fattigdom eller är det annan fattigdom? Är det för mycket marknad eller för för mycket stat eller för mycket religion?

Hur ska man bära sig åt när man läser? Alla är inte så glada över att man ligger i hängmattan och läser deras böcker. De har blivit lärda att böcker skall man visa respekt, eller åtminstone visa respekt för det arbete som den gode författaren lagt ner på att väga varje ord på guldvåg. När jag intervjuade en av mina favoritförfattare - Theodor Kallifatides - så berättade jag att jag legat i hängmattan och läst hans böcker hela sommaren. Han meddelade, med en glimt i ögat, att det nog inte var det bästa... Man bör sitta och läsa. Så hade han lärt sig. Jag respekterar hans vilja, så när jag läser honom nu för tiden så sitter jag. Här är förresten intervjun, klicka på bilden:

http://www.ur.se/Produkter/159950-En-bok-en-forfattare-Theodor-Kallifatides

24 kommentarer:

  1. Ingen konflikt mellan (egna) böcker från golv till tak och återhållen konsumtion/ägande ?
    Någon ( Lisbeth ?) gav bort alla lästa böcker ..

    SvaraRadera
  2. Eric: Jo. Tillförseln är inte heller så stor som förr. Fast gamla böcker från antikvariat, gillar inte minst gamla uppslagsböcker, hur vi såg på världen för bara några generationer sedan. Men även jag har fastnat i läsandet på platta. Böcker som landar hemma är oftast från förlag numera, man vill att jag ska recensera dem eller kanske att de skall hamna i En bok, en författare - men det programmet är på avveckling, bara repriser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja min bokhylla är tämligen tom. Lika tom som ditt huvud, tänker nog en del nu:) Även om den fylls på efterhand. Så jag har börjat att åter rensa. Feng Shui. Eric Secher undrar om, det finns någon konflikt mellan egna böcker, från golv till tak och återhållsam konsumtion/ägande. Det är ETT bra och fungerande sätt, att ändra sin konsumtion och sin syn på privat ägande, att ge bort vällästa böcker. Samt rensa huvudet och släppa in nya tankar och ny energi. Dina böcker om gröna drömmar och svarta oliver, samt om Elvis, läser förhoppningsvis någon annan nu Birger Schlaug. Signerade och allt. Tidigare stod det väldigt mycket böcker i min bokhylla, vällästa och samlade damm. Tills jag fann min lilla "Bibel" boken "Rensa i röran" av Karen Kingston. En medvetet liten bok, för att inte ta så stor plats. Den behåller jag nog, tills detta liv är avvecklat. Som en påminnelse om, att vi lätt stagnerar, när vi omger oss med för mycket prylar.

      En rolig grej är, att det står i boken, att när man rensat ut det mesta, så är det många, som får flera småvinster efter varandra, när de köper en lott. Brukar inte ta lotter. Och de få gånger jag gjort det, har jag aldrig vunnit något. Men under en period, rensade jag ut nästan allt, för att bereda plats för något nytt. Ville testa och köpte därför trisslotter, vann småvinster fem gånger efter varandra, 25 kronor, 75 kronor, 100 kronor. En slump? Nja jag hör ju till dem som inte tror på den berömda slumpen. Och jag tackade för att jag fick dem och för att de var små. Så att jag inte skulle lockas till att konsumera och äga mer.

      Lisbeth

      Radera
    2. "Lika tom som ditt huvud, tänker nog en del nu:)"

      I så fall är väl det, enligt vissa österländska filosofer, nägot positivt. ;-)

      Radera
  3. Äldreboende med plats för bokhyllor vid de flesta väggar kräver kapital för ett stort boende samt investering i något så hemskt som en miljöovänlig tvättmaskin då framtidens ökande smittorisker och personalen kräva dylikt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ballahu, bokhyllor är ofta 28 cm breda, får nog plats om man prioriterar bort annat. Böcker skall inte läggas i tvättmaskin, bäste Ballahu.

      Radera
    2. Fast man ska ju fram med rullstol och sjuksäng. Så nog kan det bli trångt.

      Radera
  4. Att du står ut med kommentarerna och inte stänger av! Texten är fin, tänkvärd och genast kommer kritik av sådana som tycks ha som glädje här i livet att hitta nåt att slå på.En del är bara allmänt dumma, andra tycks bero på att man inte har något liv om man inte får kasta sig över någon mening de kan slå ner på, ytterligare är betalda troll. Nu slutar jag att läsa kommentarerna, det får vara nog. Enda goda med kommentarsfältet är väl att det brukar vara få som läser det som skrivs där.
    L.
    L.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som så många andra saker i en demokrati är det naturligtvis valfritt!

      Radera
    2. L. Du verkar väldigt känslomässigt bunden till bloggägaren. Texten är fin och tänkvärd. Värd att kommentera alltså. kanske står Schlaug ut för att han inte är alltför känslomässig och inte tar allt som skrivs, som personlig kritik. Han har skrivit inlägg om att vi är alltför lättstötta. När det gäller mitt eget inlägg, så skrev jag att det är ETT sätt, att ändra sin konsumtion, att göra sig av med vällästa böcker. På intet sätt betyder det, att man inte kan ändra sin konsumtion på andra sätt. Som är minst lika bra.

      L upplever att du rycker ut likt en riddare i skinande rustning och försvarar Schlaug, oavsett vad som skrivs. Och hur i all världen, vet du hur många som läser kommentarsfältet? Är du synsk?

      Lisbeth

      Radera
    3. Om man låter bli att ständigt hacka på varandra kan kommentarerna istället sprida trivsel och gemenskap vilket då verkar inspirerande för en diskussion om hur man löser samhällets alla problem.

      Radera
  5. Jag känner igen alltsammans. Även jag har levt med bokhyllor som tapetserat väggarna. Men jag bestämde mig för några år sedan att på olika sätt och successivt göra mig av med kanske 99 procent, sedan kunde jag flytta till en mycket mindre lägenhet. Det jag upplevde då var en helt otrolig frihet! Ju färre prylar, desto härligare frihetskänsla. Allt samlande är ett otyg. Jag tror inte några yngre människor idag vill leva bland en massa böcker. Många tusentals böcker försvann redan på 90-talet när jag slutade röka; de var fulla av damm och nikotin... För att inte tala om det jobbiga i att flytta! Böcker tycks bli många fler när de kommer ur hyllorna, ner på golvet och i flyttlådorna. Aldrig mer! Filosofen René Descartes lär ha haft 16 böcker i sitt bibliotek...

    SvaraRadera
  6. Hej,
    tja det är en demokratisk rättighet att hacka på det mesta, det är en demokratisk rättighet att låta bli att läsa, liksom det är en demokratisk rättighet att stänga av kommentarsfält också, vilket ju sker ibland. Det bästa med kommentarsfält och liknande där människor får möjlighet att inte bara samtala utan än mer ägna sig åt verbala spyor, är rent generellt, tycker jag, är att man hålls borta från tanken att åter försöka bli aktiv politiker. Vem i alla sin dar orkar vara en offentlig spottkopp? Att följa t ex Åsa Romsons twitterkonto och de som där går till angrepp med sina spasmatiska hatiska utfall - det är som om deras livsluft är att kasta spyor - är säkert en tröskel för fler än mig. Det var ofta vedervärdigt redan när jag var politiker, sedan kom de "sociala" medierna och plockade fram det sämsta ur många människor. Till slut får vi bara politiker som antingen är karriärister eller känslobefriade betongfundament som ingenting fastnar på. Då har spyisterna vunnit.

    Men det här blogginlägget handlade om något helt annat: böcker som lever länge, går i arv, på det sätt som kvalitet ofta kan göra, böcker med noteringar av andra som läst och kommenterat och på det sättet berikar böckernas berättelser. Precis som gamla golvplankor bär på historia, berättelser, lekande fötter och tunga ben. Blogginlägget var menat som en hyllning till det hållbara, det rustika - men Eric valde att tolka in något annat i det, vilket man ju också kan göra. Jaja, livet är som det är... När jag var språkrör brukade jag säga att den som talat på ett torg i femton minuter utan att någon blir förbannad har ingenting sagt. Byt ut "minuter" mot rader så gäller väl samma sak... Fast man behöver ju inte bli spyist för det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är förståeligt att du försvarar Åsa Romson.Men ingen kan tydligen ta ifrån henne den förmåga hon besitter att mer än ofta stoppa foten i munnen med besked.För MP:s del är hon en solklar belastning och kommer så förbli tills hon får sparken.
      Med det sagt kan vi återgå till gamla och nya böcker.

      Radera
  7. Habent sua fata libelli.

    SvaraRadera
  8. Någon mer än jag som konstaterat att unga människor (under 40) inte längre har bokhyllor med böcker i sina vardagsrum? På sin höjd kan det finnas något hyllplan med böcker i sovrummet eller arbetsrummet, samt naturligtvis dom obligatoriska stora blaffiga kokböckerna i köket. Men i övrigt verkar det som yngre folk inte längre köper några böcker längre. Möjligen pocket som sedan slängs.
    Vill poängtera att min spaning mest är hämtad från bekantas hem eller hemnets annonser.

    SvaraRadera
  9. Jag vill gå så långt som det överhuvudtaget blivit ovanligt att se rum med fler än en minimal bokhylla... Däremot kan man höra talas om stora digitala samlingar videos och talböcker etc.

    SvaraRadera
  10. Anser att Eric Secher öppnade upp för intressanta resonemang och att han behandlar det som blogginlägget handlar om. Nämligen böcker som lever länge. Och kopplar det till konsumtion.

    "Kommer man till en främmande stad och frågar efter biblioteket kan man dra en del slutsatser" Ja en är att det är för mycket marknad. Att alla ska ha ett eget exemplar. Det finns någon slags moralfilosofi i samhället att hos den som bokhyllan gapar tom är medvetandet lika tomt. Det anses fint att ha många böcker. Det visar på klass. Men det är något jag personligen har sett igenom. Det kan visa på att man liknar en hamster också.
    Nu menar jag inte dig personligen Birger. Du gillar böcker och vill omge dig med många böcker och har all rätt att göra det. Menar i samhället i stort och i vissa kretsar.

    Handlar det om för mycket religion skriver du också. Ja visst. Bättre vore om det handlade om andlighet som inte är detsamma som religion. Om stat? Javisst.. Kunskap hos folket kan vara farligt. Personligen ser jag böcker som ett viktigt komplement. De bör därför kunna läsas av alla på Bibliotek. Och just därför skänker jag böcker till Second Hand. Samt ger Biblioteket förslag på böcker att ta in.

    Internet har i mångt och mycket ersatt bokläsandet. Vi får en tanke och kan googla oss fram, för att se om den är relevant och går att sätta in i något slags sammanhang. Men internet kan släckas ner på några minuter. Vi kan och bör använda oss av olika sätt att bevara böcker. Omge oss med dem om vi vill. Släppa taget om dem om vi vågar och vill. Vi är enligt mitt sätt att se det, alla som levande USB minnen. Allt vi upplever är inristat i vår själ. Men vi behöver böcker och internet för att koppla samman saker. Och för att vi omöjligtvis kan klara oss endast med vår sambandscentral hjärnan. Gamla böcker är ovärderliga de bör finnas för alla när internet brakar samman. Tack Birger för ditt viktiga inlägg.

    Lisbeth icke förbannad;) inte i dagsläget i alla fall.

    SvaraRadera
  11. Neoliberal Agendasön nov. 29, 03:35:00 em

    Äh, runskrift sk det vara. Böcker förstörs så lätt.

    Med dagens bostadsrättspriser vill man inte slösa bort massa utrymme med bokhyllor. När man läst en bok slänger man den. Vill man läsa om den, vilket händer sällan, så får man köpa en ny.

    SvaraRadera
  12. Innebär den senaste tidens händelser att (mp) kan "bli kompenserade" med basinkomst? Fast ambitionerna är väl "lite" nedskruvade vad det gäller detta, så att man nöjer sig om socialbidraget byter namn?

    SvaraRadera
  13. Bryter mot alla regler att hålla sig till ämnet!Men mycket intressant kolla på Greensburg på Youtube.ett samhälle som blev förstört av en klass 5 tornado.Man bestämde sig för att bygga upp ett samhälle så grönt som möjligt

    SvaraRadera
  14. En okänslig "mamsell" satt & tänkte på
    varför allt hon gjorde bara gick snett
    fast det ju i själva verket berodde på
    att alla andra saknade kunskap & vett..

    SvaraRadera
  15. En slipad gosse utklädd i arbetarskjorta
    hade en strategi när vinden ven i träden
    då såg han noga till att hålla sig borta
    listigt gömd bakom kvinnors förkläden..

    SvaraRadera
  16. Enligt mig.
    Intervjun med Lena Andersson där BS är medlöpare om Palmemordet.
    Intervjun med Theodor Kallifatides där BS är suveränt igenkännande.
    Men det kanske är samma sak, och att det är jag som är idioten.
    Som skriver på olika koloniala marknadsliberala bloggar.
    Jag som kommer ifrån skogen borde ha stannat där, men det var inte möjligt.

    Roland Lidén

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.