Var finns planen för hur social anständighet skall värnas?

Gomorron! Idag öppnar riksdagen igen. Om jag vore statsminister hade jag utarbetat en plan för hur Sverige skall hantera nästa finanskris. Den kommer. Och kommer att slå hårt. Social anständighet hotas. Och därmed demokratiska värden.

Den som inte ser att vi är på väg in i en rejäl kris gör sig medvetet både blind och döv i syfte att slippa se det man inte vill se. Tyvärr verkar såväl regering som opposition inte vilja se. De som kisar lite grand  - men bara med höger öga - tycks vara vänsterpartisterna som flera år vågat ifrågasätta att staten subventionerar hushållens ökande lån genom att betala en del av räntorna.

Så här ser det ut, och ni som följt den här bloggen lär inte vara överraskade:

• Skuldökningen i Sverige är förskräckande snabb. Enligt BIS (Bank of International Settlements) senaste rapport har hushållens skuldsättning ökat med 18 procent av BNP sedan 2007 (och företagen med 27 procent). Sverige ligger i världstopp när det gäller dessa skuldberg. Tillväxttakten vad gäller skuldberg är bara snabbare i Kina och Singapore.

• Världens samlade skulder - hushåll, företag och staten - har ökat stadigt de senaste åtta åren. I västvärlden har de stigit med motsvarande 36 procent av BNP. De uppgår idag till 265 procent av BNP.  I andra delar av världen ser det än värre ut.

Den som inte begriper att vi konsumerar sönder planeten med lånade pengar i en takt som gör att oddsen för en grov finanskris blir allt lägre bör ta sig sälv i kragen. Den som inte förstår att kraschen kan stå för dörren har inte förstått mycket.

Jag uppfattar det som fullständigt häpnadsväckande att den politiska världen inte ser vad som är på väg att hända. Man borde rimligen börja signalera att man avser att göra något: en sådan signal är - ursäkta mitt tjat - att börja reducera ränteavdragen i syfta att steg för steg avveckla desamma. Dessutom måste man utarbeta en plan för hur vi skall kunna behålla social anständighet och demokratiska principer när det hela börjar rasa samman.

Vi har upplevt kris tidigare, det var på 90-talet när Carl Bildt och Ingvar Carlsson i skön förening vägrade att släppa kronans knytning till ecun (som euron hette då). Vi som krävde att detta skulle upphöra beskrevs som mindre vetande. Räntan sattes till 500 procent, småföretag gick i konkurs, effekten av strypgreppet på skola och äldrevård lever vi faktiskt fortfarande med. Struptaget släppte först när man till slut gav upp och lät kronan flyta fritt. Men den dåvarande politiska ledningen skakade av sig och strosade vidare som om ingenting hänt.

Om ni är intresserade av BIS rapport så finns den här - kolla gärna in sidan 84 om inte annat.