Naivt av Aftonbladet: "Gör som Per Albin!"

Aftonbladets ledarskribent Karin Pettersson meddelar under rubriken Löfvens sossar är för hopplösa att regeringen borde göra som på Per Albins tid. Låt mig konstatera: den svenska samhällsdebatten är emellanåt över måttan naiv, romantiserad och rent av usel.

Karin Pettersson skriver att Per Albin på 1930-talet insåg vad den ekonomiska krisen i Europa riskerade att leda till. Massarbetslösheten och hopplösheten gödde den nazism som växte fram i Tyskland. Per Albin visste råd. 

Karin Pettersson skriver: "Per Albin Hanssons kohandlade med Bondeförbundet, dagens Centerparti... Under högljudda protester från högern skapades en alternativ ekonomisk politik. Arbetslösheten skulle bekämpas. Kraftiga stimulanser sattes in. I utbyte fick Bonde­förbundet jordbrukssubventioner. Det hela fick kosta. I Sverige växte sig aldrig fascismen stark."

Nu, menar Pettersson, bör regeringen göra likadant. Räntan är låg, pengarna kostar nästan ingenting så det är bara att låna mångmiljardbelopp och investera bort arbetslösheten och rädda demokratin. Decemberuppgörelsens med de borgerliga innebär att minoritetsregeringen faktiskt kan göra detta oavsett vad riksdagens majoritet anser.

Det finns åtskilliga svarta hål i de resonemang som Pettersson för. Hon vill bland annat inte låtsas om att den politik hon själv stridit för gör att jämförelsen med 30-talet blir inte bara historielös utan också befriad från samtidsanalys.

• Jämförelsen med trettiotalet är befängd. De investeringar som då gjordes skapade mycket riktigt arbete i Sverige. Utfallet av investeringarna höll arbetslösheten på mattan. Motsvarande investeringar idag - som skulle hamna i bland annat höghastighetståg, bostadsbyggande, fastighetsrenoveringar och liknande - leder inte alls till minskad arbetslöshet på det sätt som Pettersson ger sken av. Vi har en nämligen en gemensam arbetsmarknad inom EU.

• Inom unionen går mer än 20 miljoner människor arbetslösa. De arbetstillfällen som skulle skapas i Sverige -  om riksdagen beslöt att göra stora investeringar (för lånade pengar) - kommer inte att fyllas mer än till en mindre del av arbetslösa som bor i Sverige. När Per Albin Hansson satsade var det raka rör mellan investerade kronor och minskad arbetslöshet.

• Produktionen på trettiotalet var arbetskraftsintensiv. Till skillnad från idag. Uppmaning till Karin Pettersson: läs Per Anders Fogelström eller Ivar Lo-Johansson och fundera över hur t ex en byggarbetsplats såg ut då och hur den ser ut idag. Eller hur ett vägbygge gick till...

• "Vi lever i en globaliserad värld", brukar det heta när anställdas villkor blir sämre, när "moderniseringen" pressar fram ett prekariat och människor drivs från hem och barn för att få arbete oavsett vad de politiker man valt egentligen vill göra. Tro inte att frihandelsavtalet mellan EU och USA kan komma att underlätta för svenska politiker att ta beslut som ger effekt i Sverige.

• En ironisk petitess i det resonemang Pettersson för är för övrigt att det parti som Per Albin Hansson samarbetade med "under höga protester från högern" var ett parti som skrivit in rasism i sitt partiprogram. Bondeförbundet (dagens Centerparti) hade, som enda svenska parti, följande målformulering i sitt partiprogram: "Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar.” Begreppet "folkhem" hade Bondeförbundet inga problem med... Lika lite som dagens Sverigedemokrater har.

Den gamla tidens lösningar fungerar inte längre. Investeringar ger inte de jobb som de än gång gjort. Tekniken har utvecklats. Detta blir ett hot om man lever kvar med idéer om gamla lösningar.

Den pågående digitala revolutionen är på väg att sopa bort flera miljoner arbetstillfällen. Nu också inom tjänstesektorn. Vi måste därmed anpassa synen på arbetstidens längd till verkligheten. Vi måste kombinera detta med ett bredare sätt att beskatta företag vars omsättning i allt mindre omfattning skapas genom människors direkta arbete - det räcker inte med skatt och avgifter på arbete och arbetstid. Även företag vars omsättning möjliggörs genom robotar, digital teknik etc måste vara med och finansiera skola, vård, omsorg och trygghetssystem. Det kan ske genom en mer allmän omsättnings- eller produktionsskatt. Så låt oss lämna Per Albin som var bra för sin tid.

Nu är det inte bara Karin Pettersson som romantiserar följderna av stora investeringar. Flera vänsterdebattörer gör det. 

Johan Ehrenberg är en, men hans huvudskäl är inte att masslån till investeringarna skall "skapa jobb" i första hand, utan att man skall nå ett fossilfritt samhälle. Det den gode Johan glömmer är att den enorma byggboom han förordar under trettio års tid kommer att ge upphov till kraftigt ökande utsläpp av koldioxid. Cement, betong, markberedning, transporter för allt detta är liktydigt med gigantiska utsläpp av koldioxid. Under de år när utsläppen måste minska...

Man skulle kunna kompensera de ökande utsläppen genom att samtidigt minska hushållens konsumtionsvolymer, men se det vill inte Johan heller. Han har tvärt om skrivit en ledare i ETC som bygger på att det bara är att fortsätta att konsumera och de gröna vänner som motsätter sig detta inte fattat någonting. Skälet till Johans klassiska vänsterpropåer - låna till investeringar och konsumera utan bara helvete - är att han tror på den eviga ekonomiska tillväxten och vägrar se de dilemman som uppstår. Att se dessa krossar en världsbild. Och det gör ont.