lördag 24 januari 2015

Kyrkor, tystnad, trosbekännelsen och sokrastiska frågor

Gårdagens inlägg - om hur inte minst borgerligheten numera föraktar K-märkta hus som står i vägen för det man kallar modernt och utveckling - har fått till resultat att flera hört av sig via e-post istället för via kommentarsfält (skälet tycks vara att man ogillar den ton som ibland förekommer där - en del har för vana att kalla kommentatorer av annan sort än den egna för idioter). Bland annat fick jag en fråga om hur jag, som icke-troende, ser på idén att riva eller sälja ut äldre kyrkor för att frilägga tomtmark.

Om det tycker jag - rent generellt - inte. Faktiskt. Det har, som ni säkert förstår, inte med religion att göra utan med historia. En historia som inte alltid varit vacker. Allra minst den som förknippas med kyrkor, där präster predikat mot kvinnlig rösträtt, för militär upprustning och blind tro på auktoriteter som godsägaren, kungen och prästen själv.

Förutom att historia är ett skäl för bevarande så finns ett annat skäl också: tystnad. Utsätter man sig inte för gudstjänster så är kyrkan en god lokal när man vill samla tankar, tänka dem längre än man förmår i det påträngande informationsflödet och allmänna tjattret.

Personligen föredrar jag de lite mer spartanska kyrkobyggnaderna, de där som inte har behov av att vare sig betona sin fysiska rikedom eller kokettera med pinglor och olikfärgad garnityr. Hur som helst med garnityr: det tysta kyrkorummet är en god plats för att ställa sokratiska frågor till sig själv, det vill säga fullfölja sitt tänkande med att t ex filosofera över varför man tycker och tänker som man gör. Ett ställe där man får äga sina egna tankar i fred.

Det är ont om tystnad. Nu finns det förstås massor med platser där tystnad redan råder. På orter där snart sagt bara koltrasten finns kvar tillsammans med andra icke-mänskliga djur. Där finns väl inget större behov av att bevara kyrkor för att att hitta tystnad. Men det finns skäl att bevara rummet som sådant. Ett stilla rum. Där inte ens koltrasten hörs. Historiska skäl finns förstås också. Landmärken. Ofta är de dessutom vackra. Som t ex den lilla kyrkan i Boo i gränstrakterna av Närke, Södermanland och Östergötland. Den lever upp ibland, med musik, konserter och allmänt välbefinnande. Mer sånt. 

På morgonkvisten dristade jag mig att fundera vidare på det här med kyrkor, i gryningen är det lättare att låta tankarna löpa på något sätt. Ibland hamnar även jag i sammanhang där trosbekännelsen läses. Ni vet den där ramsan där man säger sig tro på jungfrufödelse, himmelsfärd och dödsrike. En del är tysta, andra läser lite hycklande med, få tror på det man säger. Varför inte skrota det där? 

Nej, det kanske man inte kan göra. Bättre att tvinga människor att hyckla. Eller? Idén att låta orden i Olov Hartmans "trosbekännelsepsalm" (nr 335, psalmbok 1986)  -”Vi tror på Gud som skapar världen” - ersätta hela rasket skulle väl åtminstone befria en del kyrkobesökare att känna sig som hycklare? Det skulle väl ligga i linje med den tro som många av de som kallar sig kristna idag bär på. Som ju kan vara lite vad som helst.

Som nyfiken på det mesta har jag förstås inte kunna låta bli att sätta tänderna i kyrkohandboken - det är den som ger instruktioner hur det skall gå till i kyrkan. Den är under omarbetning. Ett tips är att man instruerar präster att ägna sig mer åt förundran än åt syndafall. Tror att många behöver lära sig förundras. Vilket inte är detsamma som att hemfalla åt tro på någon religion eller ens någon gud - även om jag kan ana att det finns människor som, då det ägnar sig åt långa tankar, plötsligt befinner sig i en mer sakral än profan känsla.

Vidgar vi begreppet sakral så är det inte helt fel. Även vi som inte är troende kan känna att det finns något som är heligt och väcker förundran... Det här t ex. Om en gud skapat världen så har hen i alla fall humor. Tyvärr på andras bekostnad.

Tillbaka till kyrkolokalerna: de inte inte bara erbjuder utan inbjuder till långa tankar som inte behöver inrymma vare sig gudar eller profeter eller sakrament.Vi behöver mer av långa tankar. Vi behöver mer tystnad. Vi behöver frihetsrum från allt kackel, alla reklamflöden, att stackaton som brusar upp för att - innan de hinner leda till minsta lilla sokratiska filosoferande - omedelbart ersättas av nästa utrop. Vi tvångsdränks av information. Men informationssamhälle har inte ett dyft med kunskapssamhälle att göra. Än mindre med förståelsesamhälle. Vi behöver frihetsrum från alla jävla twittrare och... bloggare. För att kunna förstå.

Snart, i gryningen, ska jag ta mig till ett sådant frihetsrum. En stol under eken borta vid skogskanten. Utrustad med en termos med varmt kaffe, ett nybakat bröd med sommarens plommon förpackade som marmelad. Det sägs att koltrasten är på väg. Förresten övervintrar en del. Undrar om jag inte hörde revirsång för några dagar sedan, innan snön fick för sig att falla.

12 kommentarer:

  1. Några rader från en bok skriven av Inger Waerland.

    "SÖK KÄRLEKEN

    Sök Livet och dess rena, starka källor
    Sök Stillheten, var tyst
    Sök Kraften varifrån allt stort och rikt framväller
    Sök Visdomen som ger oss Frid
    Sök Livets mening!...."

    Q5

    SvaraRadera
  2. Undrar om inte vi behöver tystnaden på lite olika sätt. Meditation och retreat, tystnad i grupp verkar tilltala en del. Inte mig personligen men andra.

    För de som inte är ateister, eller för dem, som lever stora delar av sin dag i ensamhet och "tystnad", så är kyrkan en plats för många olika slags möten. Kan vara syföreningen där man träffas för att handarbeta och ta en kopp kaffe. Ser vilka hantverk som där växer fram. Som sedan går till lotteri och efter det till välgörande ändamål.

    Själv så gillar jag statsodling. Min gurka hamnade på "möjligheternas hus" i växthuset. (tillhör kyrkan). Sedan lades denna gurka in och såldes.

    Kyrkan är också en plats för omställning. Många som tänker omställning gillar kyrkan. Var ska religionerna "renoveras" om inte i kyrkan eller i andra bönerum.

    Det övriga samhället förväntas utvecklas. Men inom religionerna går det sakta. Samhällsevolution utan att religionerna hänger med? Hur den ser ut vet vi...

    Det finns präster som predikar om bra mat, har t.om. hört en predikan om hur pengar skapas. Även om dessa präster ännu är få så finns de.

    En predikan som beskriver, att har vi ingen jord, så har vi inget att predika om på söndagarna. Det kan väcka den mest sovande.

    Tystnad är livsviktigt för vår utveckling. Det är även musik. Toner kan skapa disharmoni och de kan skapa harmoni. De toner jag lyssnar till i kyrkan (lunchmusik) mycket klassisk musik och även annat, har många missat. Inne i centrum fortsätter köphysterin under denna halvtimme...

    Undrar vilka är "tossigast". Är det de som lyssnar till t.ex. vackert fiolspel under denna halvtimme, eller de som irrar runt i alla butiker. Ofta i jakt på något som gör dem lite gladare under lunchen. Något som får dem att orka resten av dagen. De som inte ens har en halvtimmes lunch hur mår de...

    Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik. Musik det får ni ändå medge, gör glädjen ännu mera glädjerik!

    Dessutom universum består av toner. Ren räknekonst ja matte.


    Lisbeth

    SvaraRadera
  3. Tystnad. Ensamhet. Tankar och känslor med obegränsad löplina. Denna vällust minst ett dygn varje helg är ett måste.

    SvaraRadera
  4. "Även vi som inte är troende kan känna att det finns något som är heligt och väcker förundran... "
    Jag betecknar mig som grön och ser det som en tro i sig. En slags kärleksfull underkastelse och vördnad av planeten och allt dess liv.

    SvaraRadera
  5. Kyrkorna är absolut historia och i många fall värda att bevara, men det finns för många av dem. Vad ska man göra med de som inte används och inte har kultur- eller byggnadshistoriskt värde?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varje kyrka har en ägare som betalar för den och bestämme hur den skall användas. Exempel: i Sundvall sålde Svenska Kyrkan en kyrka till Katolikerna som sålde sin lokal till muslimerna. Frälsningsarmen sålde sin Kyrka till ett fastighetsbolag som gjorde den till festlokal.

      Vissa samfund tror att byggnaden i sig är helig. Då har man en ceremoni som sekulariserar byggnaden, sedan är det fritt fram att använda den till vad som helst

      Radera
  6. Lyrisk läsning! Tack

    SvaraRadera
  7. Koltrastar sjunger året runt, fast på vintern kan det vara väldigt lågt och diskret. Har hört sådan sång i tjugo graders kyla i Stockholm. Undrade var ljudet kom ifrån, och upptäckte så småningom en svart boll med gulröd näbb i en snötäckt buske! Och blir det mildväder omkring jul kan man höra koltrastar som klämmer i rätt bra. Undrar om det kan vara en skillnad mellan landsbygds- och stadskoltrastar vad det gäller vintermusiken?

    SvaraRadera
  8. Kingedward24,
    Gör moskeer av alla dessa kyrkor som inte behövs självklart.

    Vet inte om vi haft en religion i sverige som växer snabbare än Islam. kristendommen tog 300-500 år på sig..

    SvaraRadera
  9. Det är riktigt Björn, att en del koltrastar, som det skrivs i bloggen,övervintrar och kan sjungs på sitt sätt hela året runt. I bloggen talades dock om revirsången, vilken nog kan höras så här års, åtminstone innan kylan kom. Revirsången är lite speciell och den känns extra härlig för man vet att fågeln spanat in våren.

    SvaraRadera
  10. The longest anyone can bear Earth's quietest place is 45 minuters
    "Orfield Laboratories' 'anechoic chamber' in the U.S is 99.99% sound absorbent
    Volunteers see hallucinations after a short while
    ...
    ‘When it’s quiet, ears will adapt. The quieter the room, the more things you hear. You'll hear your heart beating, sometimes you can hear your lungs, hear your stomach gurgling loudly.
    ‘In the anechoic chamber, you become the sound.’
    And this is a very disorientating experience. Mr Orfield explained..."

    Tystnad är relativt.
    Bodde en gång nästan precis vid strandkanten, hade en bekant från skogigt inland på besök som sov över. På morgonen var hen helt utvakad, hade inte sovit en blund pga oväsendet, .hur kan ni bo här". Fattade inget, vadå oväsen? Jo det ständiga bruset från vågorna som rullade in på stranden. Och då var det ändå för ovanlighetens skull vindstilla.

    SvaraRadera
  11. Att man inte slutat med trosbekännelsen beror på att man inte slutat vara kristna

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.