Om grått väder, ivriga politiker och en galen värld

Johanna, av Mirja Unge, på Dramaten.

Veckan går mot sitt slut. Inte för att det är någon större skillnad mellan vardagar och helger, Det har det aldrig varit för mig. Som ung jobbade jag i familjeföretaget, sen blev det några år på en meteorologisk station, därefter politik och som tillräckligt avdankad blev det frilansande oavsett veckodag.

Jobbet har faktiskt aldrig haft med veckodagar att göra. Tänkte på det vid inspelningen av Runda Bordet - sänds i SVT den 14:e december - där vi samtalar om arbete. 

Nåja, som 65+ vågar man säga nej till ett och annat i alla fall. Det är det fler som borde göra. Jan Björklund till exempel. Men han är så ivrig han...

Häromsistens hävdade han vildsint att kärnkraften står för hälften av Sveriges energibehov (den står för cirka 15%), därefter påstod han att kärnkraften stod för 50 procent av Sveriges elförsörjning (det är cirka 40%) och tredje gången gillt: han hävdade häromdagen att det blåser mest på sommaren och att därför vindkraften inte ger tillskott på vintern. 

Vilket är så fel det kan bli, det blåser mest på vintern. Nu är det lätt att ha fel en gång i samma fråga, kanske till och med två gånger när man är spontan. Men tredje gången handlar det nog om att man är så ivrig för sin sak att fakta inte längre existerar - retoriken betyder allt.

Nu har han bett om ursäkt men ramlade omedelbart in i nästa klavertramp: "Om man ersätter stabil kärnkraft med vindkraft så får vi stora problem de dagar när det inte blåser". Två fel av två möjliga där också.

För det första: den el vi tar ut från vattenkraften kan regleras alltefter hur mycket vindkraften ger - vattenmagasinen fungerar som stora batterier.

För det andra: kärnkraften är inte stabil, från en dag till en annan kan flera reaktorer plötsligt tvingas stänga p.g.a. säkerhetsrisker (vilket skett åtskilliga gånger i Sverige med resultatet att elpriset skjutit i höjden).

I övrigt är det grått och trist, men lakan hänger på tork därute trots det, det sprakar från kaminen och hälsenan är på g. Och Dramaten har premiär för Johanna den 4 december.

Johanna växer upp på landet, meckar med mopeder och längtar efter en större mening. Snart upptäcker hon en märklig förmåga. Hon kan känna skogens hjärta slå och hör att den ropar på hjälp. En stulen motorsåg och mycket envishet senare befinner sig Johanna i maktens korridorer. Som nybliven politiker möter hon granskningar, hot och hat. Men Johanna vägrar kompromissa. Är det hon eller resten av världen som är galen?
 
Jag tippar att det är världen som är galen. Slut för idag, tack för idag.